28 Oktober
Men är jag helt jävla kass på att uppdatera eller? Jag har drabbats av ett fenomen som kallas tummen mitt i handen. Eller vi kan ju kalla det så iallafall. Det är inte det att jag inte vill skriva, men så fort jag sätter mig vid datorn så tycks alla tankar på att ta tag i bloggen försvinna i tomma intet. Ungefär som strumpor i tvättmaskinen. If that makes any sense :)
So what's new? Inte mycket alls, jag ska upp vid niotiden och räfsa inne hos mormor, för hon fyller år imorgon, 80 år! Gamla tanten. Och det vore ju dumt om hennes gäster skulle halka på gången och inte ens få chansen att smaka på mina goda kardemummakakor som jag så snällt bakat. Det vore rent ut sagt för jävligt.
Så jag borde sova nu, men... det lär dröja.
Och nu ska jag minsann kolla på tv, min kära vän <3
So what's new? Inte mycket alls, jag ska upp vid niotiden och räfsa inne hos mormor, för hon fyller år imorgon, 80 år! Gamla tanten. Och det vore ju dumt om hennes gäster skulle halka på gången och inte ens få chansen att smaka på mina goda kardemummakakor som jag så snällt bakat. Det vore rent ut sagt för jävligt.
Så jag borde sova nu, men... det lär dröja.
Och nu ska jag minsann kolla på tv, min kära vän <3
24 Oktober
Den sämsta Lördagen hittills.
Som en jordbävning under vattnet; det börjar med små vågor.
Små vågor som fuktar ögonen och ett efterskalv med tomhet, utan tidigare känslor kvar i medvetandet.
Små vågor, som utartar. Till slut vibrerar hela kroppen, och vill släppa fram dom större vågorna.
Men... så blir det inte. Så förlåt om jag inte är som jag ska, för jag fungerar uppenbarligen inte som jag egentligen ska göra.
Som en jordbävning under vattnet; det börjar med små vågor.
Små vågor som fuktar ögonen och ett efterskalv med tomhet, utan tidigare känslor kvar i medvetandet.
Små vågor, som utartar. Till slut vibrerar hela kroppen, och vill släppa fram dom större vågorna.
Men... så blir det inte. Så förlåt om jag inte är som jag ska, för jag fungerar uppenbarligen inte som jag egentligen ska göra.
15 Oktober
Kass uppdatering, jag vet. Och det gör mig till en usel människa, eller hur?
Kuggfråga, jag bryr mig inte så mycket om det faktiskt.
Jag skulle kunna skriva ner miljoner ord som jag inte skulle stå för, i det stora hela. Så jag tänker inte göra det. Jag tänker vänta ut tiden, så som jag har gjort de senaste veckorna innan jag ens loggade in på blogg.se. Eller som jag har gjort på alla vis de senaste veckorna.
Jag håller på att göra mig självständig, det känns bra.
Jag bygger upp något som jag kommer bli nöjd med, i det där stora hela jag snackade om.
Just nu skulle jag vilja nämna varenda vän jag nånsin har haft, för ni har varit så bra på sistone.
Men ni vet vilka ni är. Kliché, i know.
på väg upp i en prålig värld av mingel.
Singel.
the answer is blowing in the wind
Det blåser idag, ganska mycket. Nästan så att man blir lite rädd, känns som om man är tillbaka vid gudrun liksom, att den där granen på mormors trädgård kanske rycks upp med rötterna och ramlar på vårt hus. Närmare bestämt där mitt rum befinner sig.
Men den står nog kvar, förhoppningsvis.
Det blåste igårkväll också, det regnade och blåste som bara den, och jag såg det som att det var en perfekt kväll för mig att bli mördad, lyckligtvis hände inte det.
Men det kunde ha gjort! Vilket jag försökte förklara för min pojkvän, när han lämnade åt mitt öde, medan han sov nästan hela dagen och kvällen.
Jag är väl inte på mitt bästa humör idag kan jag väl säga. Är dessutom väldigt trött. Och mamma bakar inte bullar på kanelbullens dag, det är bara fel! Fast hon skyller på jästen...men... nu har hon faktiskt köpt mer jäst, så då går det inte an längre, ha!
Nu ska vi, alltså mamma och jag, kolla på one tree hill från förra söndagen för att hon inte har sett det. Snäll dotter som jag är så har jag ju spelat in det. Dock för min egen skull. Hihi.
Men den står nog kvar, förhoppningsvis.
Det blåste igårkväll också, det regnade och blåste som bara den, och jag såg det som att det var en perfekt kväll för mig att bli mördad, lyckligtvis hände inte det.
Men det kunde ha gjort! Vilket jag försökte förklara för min pojkvän, när han lämnade åt mitt öde, medan han sov nästan hela dagen och kvällen.
Jag är väl inte på mitt bästa humör idag kan jag väl säga. Är dessutom väldigt trött. Och mamma bakar inte bullar på kanelbullens dag, det är bara fel! Fast hon skyller på jästen...men... nu har hon faktiskt köpt mer jäst, så då går det inte an längre, ha!
Nu ska vi, alltså mamma och jag, kolla på one tree hill från förra söndagen för att hon inte har sett det. Snäll dotter som jag är så har jag ju spelat in det. Dock för min egen skull. Hihi.
