emma wennerström

Nu tänkte jag härma mina närmsta finfina vänner The Beckz. B1 & B2. Blondie och Brun. Ja kärt barn har många namn. HEHEHEHE. Om man säger så. Alltså! En advents kaldender. Dock Har jag förskjutit det lite så jag får ta de 8 första dagarna, idag, så… enjoy!

1. Om mig.
Jag heter Emma Ida Karolina Wennerström, fick också tillagt när jag var liten, av min mosters man ”Magdalena Makadam”. Alltså Emma Ida Karolina Magdalena Makadam. Och för de som inte vet är makadam ett slags grus har jag fått förklarat för mig. Jag är 20 år, och ganska snart, i mars, fyller jag 21 och känner mig ytterst gammal.
Jag växte upp i Markustorp, med min mamma, en liten by utanför Nybro. Och jag bor där just nu, Nybro, vill säga. Har bott där sen i våras när jag akut behövde lägenhet eftersom jag hade fått jobb på Telia, där jag också jobbar i nuläget. Fyra skolor har jag avverkat, Fagerslättskolan, Flerohoppsskolan, Madesjöskolan och Lars Kagg. Sistnämnda inne i kalmar.

Det där var lite bakgrund. Såndär tråkig information som alla behöver veta.

Att förklara mig som person är väl ganska svårt egentligen.
Men jag ska ge det ett försök.
Jag tycker om att skratta, vilket jag gör ganska ofta. Har otroligt låg humor vilket mina vänner får lida med, men jag vet att dom gillar det egentligen. Har dessutom vänner som kan få mig att skratta som en idiot, för att låg humor florerar ganska kraftigt inom umgängeskretsen.
Jag bryr mig förmodligen för mycket, men det är lite sådan jag är som person. Jag lyssnar väldigt gärna men undviker ofta att prata om mina problem. Jag är rädd för rävar, sälar, späckhuggare, clowner, pixarlampan och mörker. Jag har tvångstankar som stjälper mig mer än hjälper, som det ofta är.

Jag är motsattheten till pedant. Jag är också tidspessimist och älskar Lars Winnerbäck.
Historia tycker jag är väldigt intressant, och läser på varje skylt vid varje gammalt hus i Kalmar när jag går förbi. Hösten är den finaste tiden på året, och jag blir ofta kallad hippie för att jag tycker om att ha på mig blommiga klänningar.

När jag gick på gymnasiet hade jag storhetsvansinne och ville flytta till Stockholm och Lund. En period var jag på väg till Malmö. Jag ville bort från småland och starta nytt.

Idag är jag rätt nöjd med min vardag, men Lund är fortfarande en av mina drömmar,
att börja plugga historia ska jag väl en vacker dag också komma igång med.
Så en kärring till professor på Lunds Universitet? Nej kanske inte.
Det är det fina med mig är att jag aldrig vet vad jag vill.

Jag har haft färgat hår sen jag var 8 år och är egentligen blond.
Lyssnar på smeknamn som Emmis, Cp, Mupp, Emo, Ewy. Alla är väldigt fina och har säregen förklaring.

Ja, det där var lite om mig, en lite, fin, beskärd, utvald del.


2. Min första kärlek.
Min absoluta första kärlek som jag skulle kunna definiera som kärlek, är min första riktiga pojkvän Alexander, aka Alex. Han bodde i Stockholm, Bromma. Vi lärde känna varandra genom helgon, och sedan vidare på msn. Första gången vi pratade med varandra i telefon var när han var på Arvika 07. Första gången vi träffades var i juli 07. Och i samband med det besöket blev vi tillsammans. Den hösten var det många besök till Stockholm, väldigt många. Alex är förmodligen den enda hittills som har fått mig att känna mig älskad under alla omständigheter. Att tillhöra någon på alla nivåer.

Det känns så konstigt att skriva ner det här, för det känns som det var 10 år sen. Fastän det faktiskt bara var 3 år det gäller. Men jag älskade honom. Otroligt mycket.

Även om allt gick åt helvete i slutändan är han faktiskt någon som hjälpt till att skapa den person som jag är just nu.

Evil med Interpol kommer för alltid förknippas med 08jäveln, och den där versen av Elegi.

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
Och du berätta' att du saknar mig I natt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med.

3. Mina föräldrar.
Jag har en mamma och en pappa som alla andra medelsvenssons. Jag har också skilda föräldrar precis som alla andra medelsvenssons. Min pappa heter Börje och min mamma heter Inger. Dom skildes när jag var tre år. Och jag har ett färskt minne av den stunden dom pratade om skilsmässan. Jag var som sagt tre år och hade blont hår uppsatt i två toffsar. Jag sjöng på pippi långstrump. ”1 2 3, nu kommer jag! Här kommer pippi långstrum”. Dom drack te eller kaffe i våra gamla muggar med en brun kant. Dom såg ledsna ut. Kanske inte så konstigt.

Min mamma bor i markustorp där jag är uppväxt, och min pappa bor i nybro. Han har flyttat runt ungefär 10 gånger, just i nybro. Om jag försöker tänka till skulle jag nog faktiskt komma ihåg alla ställen han har bott på.

Mamma är 53 år och pappa 65 år.
Jag är ett sladdbarn, och pappa ville ha en liten flicka, and here i am!

Många säger att jag brås på pappa för att han är ganska knäpp i huvudet.
Jag skulle säga att jag brås på båda två, för ingen har alla rätt där uppe.
Mamma står jag dessutom väldigt nära, kan prata om allt med henne och jag vet att hon alltid ställer upp. Pappa kanske inte är den jag kan prata om allt med, men jag vet att han ställer upp i vått och torrt, och jag vet att jag alltid kommer vara hans lilla flicka.
Jag älskar både mamma och pappa väldigt mycket, och jag hoppas verkligen att dom vet om det.

4. Det här åt jag idag.
Som vanligt hann jag inte äta frukost för att jag prioriterar min sömn. Det första jag gjorde när jag kom till jobbet var att ta mig en banan och en clementin. Och självklart det kompletterande kaffet. Första rasten gjorde jag om proceduren, och på min matrast blev det en bagel med salami och brie. Det bästa från SOS, alltså cafét precis bredvid Telia, namnam. Förhoppningsvis blir det nån mat när jag kommer hem, men förmodligen är jag för trött för detta.

5. Vad är kärlek?
WHAT IS LOVE BABY DONT HURT ME.
Är en fin låt. Väldigt fin. Eller kanske inte fin som i such great heights. Men som i fin som i... AWESOME.

Jag har ingen pojkvän just nu, men jag har ändå väldigt mycket kärlek runt omkring mig. I grund och botten är kärlek bekräftelse tror jag. Någon att dela sitt liv med, i stort. Kärlek är väldigt svårdefinerat, men är ändå delaktigt i varje människas liv, på gott och ont.

Kärlek för mig, i mitt liv är alla mina samtal som gör att jag vill undvika att öppna kuvertet med fakturan i, citat från hitta nemo och Markus Krunegårdtexter. Förståelsen efter dumma beslut. Att göra pappersbåtar och sedan sjösätta dom vid kattrumpan. Att vara full för kärlekens skull. Att stå längst fram på en Winnerbäck-konsert. Tidlösa nätter med samtal om allt och ingenting. Dåliga skämt. Promenader till Sune & Gerds och tillbaka.

Tack för ni finns.

6. Min dag
Min dag börjades med att jag snoozade otroligt länge i sängen. Och självklart gjorde jag det till att jag hade en halvtimme kvar till bussen skulle gå. Klockan 11 inspåg jag att jag lyssnade på The River lite för länge och kanske borde gå och tvätta håret. Sagt och gjort skedde detta i vanlig ordning fort som fan. Ingen frukost hann jag inta, och jämförde alldeles nyligen med Becca att jag äter mindre än henne, och då är det ändå hon som ligger i feber och beklagar sig. Bussen var inte försenad idag (!) och jag kom till jobbet i tid. Det flöt på ganska bra till ungefär 6tiden då the gate to hell öppnades. Telia hade den smarta idén att skicka ett meddelande till alla digitaltvkunder att starta om sina boxar. Hej överbelastning! Och då väljer de flesta att ringa till kundtjänst. Jag hade ingen lugn stund om man säger så. Nu är jag väl hemma efter att ha fått meddelande från Fredde och Joel att dom äter upp mina pepparkakor (TACK) och en väldigt trevlig bussresa hem. Jag borde nog kanske äta något och funderar starkt på att woka lite. En preliminär idé det där.

7. Min bästa vän.
Min bästa vän är mig själv, sååååååklart. Jag har dom bästa svaren och lösningar på det mesta. Jag får alltid ögonkontakt (dock vid en spegel av nån anledning) och jag lyssnar alltid. Jag avbryter aldrig när jag pratar och älskar mig villkorslöst.

Dock har jag ett fåtal väldigt nära vänner som nästan kommer upp till samma klass som mig. Nästan, vem gör det liksom?

Malin: Fröken Blondin som jag i princip har växt upp med. Nästan. Vi har bott i samma by i hela våra liv (som det max har bott 30 personer samtidigt i) men vi började umgås runt tiden då jag var 11 år. Alltså 2001. Malin är 2 år yngre men är så mycket mognare än någon i hennes ålder. Jag kan skratta med Malin som jag inte kan med någon annan, hon är nämligen välsignad med samma dåliga humor som jag. Fröken Nilsson är som en lillasyster till mig, jag vill beskydda henne från allt ont i världen. Även ifall jag vet att hon måste lära sig av sina egna misstag. Så istället för att bespara henne smärtan vill jag åtminstone att hon ska veta att jag verkligen önskar henne det bästa här i världen, för det förtjänar hon.

Becka: Fröken Blondin nr 2. Den här fröken träffade jag på gymnasiet, faktiskt en av dom första som jag anförtrodde mig till. Och det var ju tur att jag inte missade det för då hade jag missat en underbar person. Den här tjejen är något av det finaste som finns och det tycker jag att hela världen borde veta. Alla gånger vi har varit fulla och pussats. Alla gånger vi har gråtit tillsammans. Alla gånger vi har skrattat, skrattat, skrattat och åter skrattat. Jag vet inte vad jag skulle ha tagit mig till på gymnasiet när jag mådde som sämst, vad skulle jag gjort utan henne och hennes spontanbesök. Och den där godispåsen? Nu bor hon i göteborg, vilket är alldeles för långt bort för att jag tycker att det är okej. SAKNAR DIG BABY!

Michaela: Fröken Blondin nr 3. Ela och jag har förmodligen varit igenom mest tillsammans, och jag hoppas att det har gjort oss så mycket starkare. Jag hoppas inte det, jag vet det. Vår vänskap är lite speciell, vi träffades första gången på mellanstadiet där vi blev bästa vänner lagom till fyran då jag bestämde mig för att byta skola. Ela citerar ofta att jag var "en fitta som bara bytte skola". Ett antal år senare, när vi var 16år (eller jag var 16, för Ela fyller år i november) fick hon agera ersättare till en kompis till mig på en Winnerbäck-konsert och efter det har det bara eskalerat. Vi har kollat på soluppgången på en brygga vid Ängö samma dag som det var skolavslutning, hon har puttat mig när jag var jättefull så jag skrapade upp halva benet (nej Ela, jag kommer aldrig glömma det), vi har varit i New York tillsammans, vi har åkt runt halva sverige på festival, och framförallt har vi skrattat, skrattat, skrattat vi med. Fina fina fina du, försvinn aldrig ur mitt liv igen.

Becca: Och nu kommer den där sista speciella lilla äcklet som jag kallar vän. Jag vet att hon inte tar åt sig för att vi kommunicerar såhär, såhär vackert! Jag träffade också henne under gymnasietiden. Jag hade nämligen två Beckor, b1 och b2. Blond och Brun. Och den här öländska saken är den bruna. Från början var vi väl egentligen inte så nära varandra, men i 2an-3an eskalerade vår vänskap likt en epidemi. Becca är den jag ringer minst 3 gånger om dagen, utan att vilja ett skit. Och likt förbannat är det alltid lika roligt. OM jag skrattar med henne. Vi kan sitta och inte göra någonting och få det att kännas som om det vore allting. Hon lyssnar på bra musiksmak och är ganska kort. Båda delarna är väsentliga. Hon lyssnar som om hon vore född till det, och hon har ganska säregen humor. Vilket jag älskar henne för. För min mamma kallas hon Helgbo för att hon har spenderat så mycket tid i Markustorp. Jag avslutar med orden, Jag har varit vilsen Lisa.

8. Ett ögonblick.
Ett av mina finaste minnen då jag hade de allra bästa ögonblicken i mitt liv var den där helgen i början av maj. Men ett speciellt ögonblick utspelades i en säng på Södermalm klockan åtta på morgonen. Fjäderlätta pussar träffade min kind och fick mig att känna mig som den lyckligaste flickan i världen. Alla förväntningar var uppnådda med påklistrade guldstjärnor. All tvekan var som bortblåst. Kvällen innan hade byggt upp dessa förväntningar då vi hade varit uppe och pratat till klockan 4 på morgonen, då han höll om mig och fick mig att känna mig trygg. Promenaden till Söder Mälarstrand med Stockholms alla ljus. Ja, den där morgonen, i den där sängen är ett ögonblick jag aldrig glömmer.