Jag har varit i alla städer
Jag och Becka, och våra Winnerbäck homies gick till Utopia vid halv 5, dvs 5 timmar av väntan. Men vi dog inte av det, vi hade det så trevligt så. Anna Ternheim och Moneybrother var till vår underhållning, och det var minsann inte fyskam!
När Winnerbäck väl var över, ja då skulle Håkan Hellström inta scenen en timma senare. Då hör det till att jag har stått upp sen 21.00, och jag hade ingen chans i helvete att sätta mig ner innan Håkan då alla fjortispoppare tryckte på. Sedan drog han igång, och jag trodde att jag skulle dö, vätskebrist, MATbrist, energibrist och framför allt alkoholbrist. Det var heller ingen idé att försöka fly fältet med tanke på hur många som var där. Jag bestämde mig helt enkelt för att härda ut dom där två timmarna. Vilket jag också gjorde.
Nu kommer vi till det där lilla tillfället som var sååååå epic. Tydligen. Utopia var Peace and Loves största scen, med två jätteskärmar på varsin sida, bilder av artisten och publiken of course.
Och jag, stod där och tänkte;
"MÅSTE....KLARA......DET....... HÄR!!!"
och såg förmodligen ut som en zombie.
Plötsligt kollade jag på skärmen runtomkring de sista låtarna. "Fan, sån klänning har ju jag också".
Vem var det jag såg? Ja ni har förmodligen räknat ut att det var mig själv jag såg. Och jag i min dumhet trodde att det "enbart" var de tusentals människorna som befann sig i borlänge den kvällen skulle få se min zombieblick. Nejnej, nu säljer han en dvd i samarbete med Peace and Love. Jag är så lycklig.... NOT! : )
No sound but the wind
Han vet hur man flyr från den här planeten
Dock kan livet bli som en bild. Ju mer man kollar på den, ju fulare blir den. Och varför ska jag ens försöka fundera på alla brister som finns? Dom gör sig påminda förr eller senare ändå, så faktiskt, ingen ork till sånt.
Nu ska jag bara försöka få ork till att julstäda och slå in julklappar.
Det lär förmodligen ske ikväll, unt now eine hattrick! Nej, dock ska jag föra över gårdagens bilder, som senare ockå förmodligen kommer komma upp här.
What the hell am i doing drinking in LA?
"Bra" skulle förmodligen svaret vara.
Men i mig pågår något av större vikt, en tornado, en cyklon, en sjuhelvetes storm! Och jag står i mitten och dras med några krafter jag faktiskt inte kan förklara. En sak är säker dock, och det är att jag ska sova nu.
FAAAAAAAAAN (ta)
Jahaja, det är väl nu under årets kallaste tid man ska börja planera sin sommar?
Är det inte så? Jo, för att vara en av alla dom, måste jag säga, PLANERA!
Folk skulle nog beskriva mig som fröken spontan. Men spontanitet räcker inte till i alla lägen känns det som. Man MÅSTE planera in vad man ska göra. Festivaler, konserter, resor?
Jag har inte ens börjat skriva den lista som jag lovade mig själv skriva för en vecka sen. Dvs listan över vilka jag ska köpa julklappar till, det är en vecka kvar till julafton.
Det skulle jag inte kalla välplanerat.
Och för att förvåna de flesta så är jag faktiskt välplanerad. Åtminstone när det gäller tid, jag är en sann tidspessimist. Om bussen går vid sju, då kan du ge dig fan på att jag är vid busshållplatsen minst en kvart innan. Julklapparna brukar dessutom vara klara vid den här tiden på året, en vecka innan julafton. Jag brukar sitta hemma och tänka på alla som våndas ute på Kalmars gator. Tänka sig att det skulle bli jag som blev en av dom, är inte det Karma så säg?
Anyway, jag funderar ganska starkt på Siesta till våren, det som lockar är Familjen, Thåström, Stefan Sundström, Bob Hund, Kapten Röd, [ingenting] och Mew, än så länge. Men festivalkrigen lär väl komma igång snart på riktigt. Då man inser att man skulle vilja vara miljonär och ledig varje dag till oktober.
Tänkte vara lite nostalgisk och leva lite på gränsen då jag länkar den här fantastiska videon på mig själv.
Ela och jag på arvika 08, jag var nog lite av varje. ENYOY!
Dance, Dance. We're falling apart to halftime.
Klockan är runt två, jag är trött som jag vet inte vad, och vaken är jag, uppenbarligen.
Varför? Undrar ni. Ja, det undrar jag också.
Kvällen har dock varit givande här framför datorn, ett litet tack till Tudor som faktiskt står ut med mig/lyssnar/bryr sig utan någon anledning alls egentligen. Tacktacktack!
The snow is starting to grow on me
När det blir någon grad varmare ska jag göra snögubbar och snölyktor och jag vet inte allt jag ska göra!
Jag har ju också jullov i princip med min arbetslöshet, så då kan jag lika väl leva ut min barnslighet när jag kan.
Men du om nån borde förstå att man inte gör så här mot mig
Jag gör det iallafall, förbannar den här tisdagen. För det första för att jag undrar vad jag egentligen har tagit vägen, mentalt. Och för det andra, varför jag inte vill känna något under några omständigheter.
Det är väl något slags försvar.
Något säger att det mesta kommer gå åt helvete, för saker är mer åtråvärt när man inte kan få det.
Ja sannerligen, den här tisdagen var då allt gick åt helvete, sanna mina ord.
Du har viljan att bli större, här är du redan stor.
Tänk dig att du klättrar upp för ett berg. Det är jobbigt. Väldigt jobbigt. Du tittar ner då och då, och ser att du kommer högre och högre upp från där du startade. Men helt plötsligt när du tittar ner en gång, så ser du någon annan kämpa med att ta sig upp på det där jävla berget. Du ger upp din kamp, toppen är ett minne blott och gör allt du kan för att hjälpa till. Men helt plötsligt är den där kämpande människan förbi dig, och du har hamnat på någon sidoavsats. En sidoavsats du egentligen inte vill hamna på.
Fan vad enkelt det är att förlora sig.
Och fan vad svårt det kan vara att ta reda på vad man vill.
Nu ska jag ta mig en funderare på ifall jag ska ta vägen nånstans, och pröva på något jag inte gjort.
