Birthday "kiddo"

IDAG fyller Fredde 27 gamla hundår. Nästan. Gammel och dan i allafall, om man jämför mina snart 22 virila år. Så grattis till honom. Ikväll ska vi fira med Joels julklapp till oss (Becca, Fredde & mig), Maria Möller. Jag tror inte att någon av oss hade någon aning om vem hon var. Men det blir säkert kul. Jag har alltid kul med dem där. 

För några veckor sedan så var det Qx-galan på tv. Vi hade bestämt oss för att äta tacos. Ett ögonblick på den kvällen vill jag alltid minnas, för det var så sjukt jävla kul. Jag skulle värma ett mjukt bröd till mig, Joel hade bett mig att värma ett hårt. Jag glömde det. Värmde däremot ett till mig. När jag kom in tog Joel mitt hårda bröd och jag orkade inte gå till köket. Jag ställer mig upp och skriker "GE MIG DET HÅRDA!!" upprepat. Becca utbrister samtidigt "Ååååh nu börjar Qx-galan!". Och Fredde var allmänt... ja, som sig själv helt enkelt. Det där vill jag aldrig glömma, så sjukt jävla roligt.

DOUBLE RAINBOW, nästan iallafall

Sådär nu börjar bloggen få vårkänslor. Fint va?
Kändes som mig... ehe he he he. Nej.
Tänkte vara lite ironisk under natten innan jag fixar till så som jag vill ha det.
Men det här var iallafall ett steg. Från det mörka blå till det ljusa rosa? Right?

PLÖGG

Okej, nu har jag lovat Becca att jag ska få något gjort till klockan sju, när hon kommer hem. Det ska pluggas.
JAG ORKAR INTE! Men jag måste. Den känslan. DEN känslan, har jag definerat här nedanför.

Fast nu när jag tänker efter så måste jag nog ta en kaffe. Ja det går inte att undvika.
Kaffe it is!

My baby set the night on fire

En man sa till mig en gång att det jag sysslar med är intellektuellt lyssnande, när jag lyssnar på musik. Det är för mig det enda rätta. Dvs, att texten i en låt är extremt viktig, och gör hela låten. Det är förmodligen därför jag inte är intresserad av musik som inte har något budskap i form av text. 

Självklart händer det att jag lyssnar på rent av meningslösa låtar, men som låter bra. Till exempel On the Floor & 99 Problems. Jag gillar musiken i fröken Lopez låt och Jay Z's gillar jag mestadels för textraden "I got 99 problems but a bitch aint one", och självklart för beatet. Haha beatet. Känns inte som ett ord jag skulle säga. BUT I JUST DID. Iallafall. Det första jag lyssnar efter är musiken, självfallet. Sedan är det texten. Jag letar oftast upp texten på internet, sedan analyserar jag den. Det är likt ett horoskop, för jag vill ofta kunna citera texter som kan appliceras på mitt liv.
Det är inte så att jag letar upp låtar som enbart stämmer in på mitt liv. Men det blir ju så. Ändå. 

DÄRFÖR får jag nästan en stroke när det inte går att hitta texter till låtar.
Tex som Kite's, My girl and I. Jag har textbiten "My baby set the night on fire" på huvudet. Hela tiden. Från den låten.
Jag håller på att bli galen. Det är nu intellektuellt lyssnande blir farligt. Jag skulle kunna döda. Eller skada. Mest skada. Men det är en smaksak.

En måndag, eller två. Fast mest en. Och en halv.

Det finns en bra känsla har jag märkt, när man har rutiner och lever efter klockan. Och den känslan inträffar när man har kommit hem och vet med sig att man egentligen inte behöver kliva utanför dörren igen.
Nu ska jag det visserligen, men känslan, KÄNSLAN, är det väsentliga. Den är inte långvarig dock. Insåg precis att jag måste göra mat. Det ska jag helst göra innan klockan sex, så att jag kan slappna av lite innan jag ska till odjuret på mellangatan. Vilden från norrland. THE BEAST FROM KIRUNA. Joel alltså. Han är trevlig den.
Så därför bjuder jag på en bild. På honom, från i somras. Busigt.



Massa jävla snööööö.

Nu ni satan i helvete ska jag berätta om min helg. Näää skojjar ju bara. Fooled you once, shame on you. Hehehe.
Jag ska visa min helg! I form av sjukt fina och genimtänkta mobilbilder. Nej väntaaaa, iphonebilder. Man måste få med iPhone. Statusgrej. Ni som har iPhone vet, ni som inte har det... ja. Det är nu det blir lite akward. Näää skojjar ju bara igen! Jag är lurig jag, heja heja! Nej nu till helgen, inte så händelserik, men mysig. Och bra. På alla sätt i världen!

I fredags slutade jag min sista lektion för veckan. Insåg att det var kallt på balkongen.
Hittade mig en förträfflig lösning. Ni kan kalla mig Echma. Eller Echmut. Smaksak.

Min sköna mö till roomie bestämde sig för att göra en superduperawesomenomnom-kycklingsallad.
Eller det visste hon förmodligen inte innan hon gjorde det. Men så blev resultatet.
Precis som en annan konstnär, förutom att hon inte skär av sig öronen och är pretto.
Fem solar Becca! Och det smakade inte ens äldre herre!

Det här är Alsterbrobägen runt tvåtiden den 4/2-12.
Jag ska spara den här bilden och titta tillbaka och beundra mitt val av motiv.
Jag menar, det är ju inte som jag har åkt där miljontalsgånger.
Eller vänta...


Nu är det inte så att Malin vattnar katten, eller det kanske hon gör men det berättade hon inte för mig.
Katten tyckte om vattenkannan så hon bestämde sig för att kloa den lite sådär.
Ja inte Malin, utan katten. Hur hade det sett ut annars...

Jag kände mig väldigt tillfreds med mig själv efter en gofika och ombyte till en hel del... ja, mindre fina kläder.
Den här bilden visar känslan.
Känslan av att stå i en hästhage utanför ett stall när Malin har full sjå med att få in kräken i stallet.
Det var kul.
Det är en hezt. Hon heter Mira. Mira var snöig. Mira attackerade mig nästan.
Men jag tycker om henne ändå. Så länge hon inte rör mina jävla morötter!

Sen kom jag in i värmen hos mamma. Det första jag gjorde var att gnugga rumpan mot kaminen.
Efter detta så la jag mig ner i denna ställning, väldigt skönt. Väldigt, väldigt skönt.
Denna bild heter "understimulerad ämma".
Dagen efter, alltså... tekniskt sett igår. Men jag anser att det är söndag fortfarande.
Så det är idag. Fast tidigare. Skitsamma. SÖNDAG så befann jag mig i en snöhög väntades på den segaste killen som finns. Nu kanske ni undrar vem det är för att kunna kartlägga era liv med denna information.
Johorru, serru. Det är Anton Håkansson! Men det borde alla veta. By now.

Malin fann sig också väntandes. Strax efter detta gick vi in och gjorde chokladmjölk och te.
När Anton väl behagade visa sin nuna så visade vi angryface. Efter vi tinat, så åkte vi pulka efter bilen.
Det var roligt.

Men tjena!

Även ifall det är blåsigt och förbannat kallt ute så ger inte det här vädret mig enbart irriterande självmordstankar. Ja, lite. Men vad kan man begära? Skitsamma, jag blir glad, uppfriskad, AWESOME. Nej, varför ska jag alltid spåra ur? Det jag vill säga är att jag faktiskt känner mig inspirerad. Till det mesta faktiskt. Även om det som sagt är blåsigt och kallt så fick jag faktiskt tummen ur och dammade av den här bloggen, igen. Och jag tänker också skriva lite mer frekvent. För mitt liv är så otroligt spännande. Eh he he he...

Det är ändå februari nu, andra månaden på året. Sen kommer mars och för att citera en när och kär (blond) vän, "då är det faktiskt min föööödelseeeedaaaaaag!". Den ska dessutom spenderas i Stockholm. Där jag ska springa fritt som ett rådjur i skogen en tidig morgon. Fast på Lagerhaus då. Jag har lovat mig själv att inte köpa någonting från Lagerhaus innan dess för att bygga upp ett begär. Rättelse, göra mitt begär större. Begäret efter koppar (som jag naturligtvis inte ska köpa Becca). 

Till sommaren ska det blir festivalande. Festivalande istället för dvalande (hihi). Om min sommar skulle bli en film skulle den heta TEEN REBORN. Just det. Jag ska bli full som ett as. För det är det enda man gör när man är tonåring. Och andra saker såklart, men en DEL av dem ska jag undvika. Kanske. Vi får se hur det ter sig på Kameruns avbytarbänk.
Vi kände för att vara normala på en bild.
Den här kallar vi hej kom och hjälp mig.
Det här var ironi.
Jag var inte seriös.
Eller var jag det?
Nog om detta.
Mitt ägg väntar.

RSS 2.0