emma wennerström

Nu har jag varit ganska kass, idag igen, eller sen den 15e. Så blir det en summering, på det hela igen. Bara för att straffa mig själv för jag är så principfast. DAMN ME.

Dag 15 Mina drömmar
Det där blev ett väldigt stort begrepp för mig, helt plötsligt.
För när jag sover drömmer jag helt störda drömmar, när jag är vaken dagdrömmer jag ganska ofta. Framtidsdrömmar, tänkomdrömmar, bratiderdrömmar. Det är ett ganska brett spektrum.

Jag drömmer att få åka till chile, VENEDIG (har jag drömt om sen jag var liten), innan jag är 30 vill jag slå någon med en stekpanna, och jag skulle vilja jobba med historia. Det är en liten del.

För övrigt då drömde jag att jag rökte hasch igårnatt. Det var en bra dröm.

Dag 16 Min första kyss
Jag kommer inte ihåg min första munmotmun-action.
Jag kommer däremot ihåg min första kyss, jag var då 10-11 år och gick på Fagerslättskolan i Nybro.
Hanna Cansund hade kalas, och där var ju självklart Ryska Posten en del av aktiviteterna. Jag tror vi kom på alla slags bokstavskombon för att få pussas mera, kyss med famntag bla, vi kallade det kf tror jag, logiskt va?
Men för att spara lite text, Kim Svensson gav mig min första kyss, just i en kf. Jag tror också att Kim och jag var tillsammans mellan 2an och 4an minst 10 gånger. Så naiv, SÅ naiv.

Dag 17 Mitt favoritminne
Peace and Love 2007.
Jag mår bara bra när jag tänker på den festivalen.
Det var våran första festival. Jag vet inte ens vad det var som fick oss att åka till Borlänge för detta fenomen.
Det var jag, Becca, Becka och Razze.
I början var det ett helvete med ersättningståg och Becka berättade att hon trodde att festivalen också skulle bli det med tanke på mitt humör då, ja, jag kan bli ganska sur ibland. Men det så var inte fallet.
I början av den festivalen fick jag känna på riktig frihet. Becka och jag hade svept några Kung (som vi förövrigt flyr som pesten nu) och gick in på festivalområdet som faktiskt då var PÅ STAN. Vi såg att dia psalma spelade på scenen straight forward, och som vi började springa. Just den stunden var riktig jävla frihet, blir så sjukt glad när jag tänker på det. Vi skrattade och snurrade runt och allt möjligt. Sen hör det inte till att jag tappade min mobil i en moshpit och satt och lipade över det en stund. Vi tog oss några öl så var det avhjälpt. Det var riktigt fina tider.

Winnerbäck också, KAN inte lämna det här utan Winnerbäck på P&L 07.
Vi gick alla 4 på stan, och Becca fick ett sms. Att överraskningsartisetn var just Winnerbäck. Becca kollade på mobilen gav den till mig, jag började skrika och då började becca också skrika. Lite som treåring nu när jag tänker på det ;) Hon förstod inte var det stod har jag för mig att hon sa.
Jag som är ett riktigt invigt Winnerbäckfan skulle se honom, och jag skulle stå längst fram. Saken var ju den att Kristian Anttila spelade innan. Så längst fram kom jag inte direkt. Av någon anledning hade vår kära Lasse fått den minsta scenen, ju mer folk det kom, ju tightare blev det. Som jag ofta beskriver det; vi stod som packade sillar. Jag hoppade upp för att se mer, och stannade där. Tappade bort mina skor. Minst 20 pers svimmade. Och så var det hattmannen. HATTMANNEN. Något som jag ångrar mest i hela mitt liv att jag inte gjorde. Kan kanske berätta det i inlägget om något jag ångrar? Så får det bli!
Men jag hamnade längst fram till slut. Det går inte att beskriva den konserten. Jag fick springa från festivalområdet barfota till campingen, sätta mig utanför så att becca & becka skulle hämta mina andra skor. Då fastnade jag med fingret i min öl.




Dag 18 Min favorit födelsedag
Helt klart när jag var 18 år.
Jag fick min allra första systemkamera, så ja.
Gjorde att mitt kamerainferno började.
Hela stämningen över den födelsedagen var pretty awesome.
Tror bilder ska få beskriva det.