Normer?

Jag irriterar mig på att vi inte är konsekventa gällande att leva utanför normen. Jag säger 'vi' för jag inkluderar också mig själv. Det är nog det jag avskyr mest.
Att jag är precis likadan som alla andra.
Vilket är ironiskt i sig.
 
Varje dag strävar vi efter att vara unika. Att leva utanför normen som är uppsatt i samhället, eller bara i den kretsen som vi befinner oss oftast i. Vi ska vara lite roligare.
Inte vanligt rolig, utan alltid lite extravagant. Om vi skulle beskriva en person som rolig, skulle du vara den som är så "stört jävla rolig, på ett annorlunda vis!!1".
Och det går inte att beskriva dig själv som det här, det skulle vara narcissistiskt, så då har vi alltid en vän som delar detta med andra i omgivningen. Och det är klart att ni är jävligt roliga tillsammans, ni tycker om varandra.
Så fort kärlek är inblandat så blir uppfattningen subjektiv. En utomstående upplever väl lite samma sak som när man hör ett skämt i efterhand som kanske inte är så roligt som tillfället då det berättades första gången.
 
Rädslan vi har för att inte vara 'en i mängden' är nog större än vad vi tänker på. Jag reflekterar dock över sådana här saker ganska ofta (vilket gör mig djup och förstående, och jag står utanför normen, såklart!). Jag fick en uppenbarelse häromdagen, tänker inte säga exakt situation, men det fick mig att tänka på en grej.
Att vara lite roligare, snyggare, smartare, galnare, spontan, ordningsam, you name it.
De är de positiva aspekterna. Om vi lyckas få igenom dessa till vår omgivning, mår vi bara bättre av detta.
Eller rättare sagt vårt ego mår väldigt bra.

Men om det visar sig att vi kanske har dyslexi? Aspergers? ADHD?  Då är det inte lika roligt.
Det är då kampen om normalitet uppenbarar sig. Ingen skall veta. Eller låter man de närmsta veta, eller kanske hela världen. Men rädslan finns fortfarande kvar. 'Vad ska de säga om mig?'.

Jag har sett det här varje dag. I mig själv främst.
Om jag får frågan om hur jag mår, svarar jag nästan alltid att det är bra. Spetsar kanske till med att jag är trött.
Fast jag är alltid trött. Så det blir inte så spännande i längden. Efter att ha tänkt på det här, varför jag inte säger mer när det faktiskt inte är bra, kom jag fram till att det har nog med normen att göra. Självklart är jag livrädd för att öppna upp mig vilket många av mina nära vet, men det är också för att framstå som "normal".
Vilket är ren idoti.

Alla, precis alla, mår dåligt. Men alla vi som gör det, just nu kanske, vill framstå som att vi mår bra. Då har vi heller inget att jämföra med. Det blir en väldigt skev bild av människor kan jag tycka. Åtminstone jag får dåligt samvete för att jag mår dåligt när jag ser på alla andra som lever sina 'fantastiska liv'.
 
Jag skulle vilja förändra det här. Men jag tror inte att det kommer gå så bra.
För det första skulle jag behöva börja med mig själv, vilket skulle innebära att jag står där själv.
Och för det andra så tror jag i grund och botten att det inte är särskilt många har viljan att ändra sg.
 

Glory days

Om jag skulle förklara mitt jobb så skulle det vara med två ord; ganska simpelt.
Men just idag, JUST IDAG, kommer alla ärenden som kan krångla just till mig. Och på råge på det, oförstående kunder. Men, jag är som en dröm i mitt yrke så jag löser det såklart. Men jag känner att jag kanske inte orkar just idag. Min sömn har inte varit så bra som den ska de senaste dagarna. Iallafall för att jag ska orka dessa dagar. Så ikväll ska jag sova typ vid 10, har jag bestämt. Läsa en bok kanske, kolla på tv tills det blir skumt.
Bara ha det bra, för mig själv liksom.

OCH på fredag är jag ledig. Glory days!

'tard

Jag skulle vilja dokumentera alla tankar jag har i huvudet för en dag. För jag har börjat inse att det kanske inte står rätt till i hjärnkontoret där uppe. Ibland är det väldigt fientligt, rasistiskt, feministiskt eller rentav elakt. Och andra sidan är det visserligen ganska kul.

När jag är irriterad ter det sig ofta att jag är väldigt fientlig. En tant med väldigt risigt hår stod vid kattmatshyllan på Willys för ett tag sen. Första tanken var: "Kunde väl ge mig fan på att du skulle ha katt".

Tidigare idag skulle jag gå på toa, här på kontoret, toasitsen var uppe.
"Jävla MÄN" tänkte jag. Men var så nära på att skrika ut det i min ensamhet. Dessa jävla män.

Och alldeles nyss överhörde jag en kollega som sa "tack för alla ljusa minnen". Och jag tänkte för mig själv "Att de där minnena kan inte ha skapats på natten". Och fnissade för mig själv, en bra stund.

HELG

Om ca 10 minuter tar jag helg. ÄNTLIGEN fredag. Så skönt.
Visserligen ska jag åka iväg till en camping och få stel rygg om nätterna, men sååå skönt hur eller hur.

UNTZ UNTZ.

The LIST

Nu tar jag och snor en lista från hanapee som i sin tur har snott den från NIOTILLFEM.
Listor, hjärta hjärta and so on.

vad har du på dig?
En blommig kreation signerad Indiska. Känner mig unik.

hur mår du?

Väldigt bra, ångesten och stressen släppte alldeles nyss när jag fick reda på att den lille brune tar med mina hörlurar och leg till campingen.

vad önskar du just nu?
Att arbetsdagen är SLUT, att jag hade min bok, mina hörlurar och satt på bussen till bergkvara för att kunna knäcka första ölen.

vad har du ätit idag?
Ehm... fruktkola och en yalla. Duktig chey. Inte.

vad ska du göra imorrn?

Imorgon ska jag bli en hel del berusad. Och så ska jag lyssna på musik och umgås med mina bästa av bästa.

och på söndag?
Jag ska vara bakis. Jag säger att jag ska för att jag vet att jag kommer att vara det.


vem saknar du?
Jag saknar den Blondie jättejätte mycket, men det är för att jag vet att jag kommer träffa henne snart. Det är då jag saknar som allra mest.

senaste köp?
Tacos, godis och cigg tillsammans med den brune igårkväll. GIRLSNIGHT.

vad skrattade du senast åt?
När en kund avslutade ett samtal med bRRRRRA, rullande r, precis som ranelid. Sen upprepade jag det för mig själv och satt och fnissade i mitt lilla hörn.

vad grät du senast åt?
Elegi, live i söndags. Lille Lars fortsatte med 2-3 andra gråtlåtar som den lille brune fick sina ögon tårögda till.
Jag däremot skrek c'moon rakt ut i luften, för de där låtarna är fyllda med ångest. Så jag tog miljontals bilder med kameran istället.

vem sov du senast med?
En karl. Han kallas "knullis".

vad läser du just nu?
”Där vågorna bryts”. (för typ 6e gången)

senast sedda film?
Min brors flickvän.

vilken svordom använder du mest?
”Fittfan”, "rövhuvve", "KUUUUK".

vem var den senaste som ringde dig?
Mamma.

har du dejtat någon av en annan religion?
Nej, inte direkt. Det är ju mest karlar, och de tror ju på ett och annat, heeeeeheeeeee.
senast 3 inkomna sms?
”Varför redan??”
”Okay :)"
”Minea var pigg idag när pappa åkte till jobbet, 05:00"

vad stod de i ditt senaste skickade sms?

“Becca tar med det, kommer vid fem :)”

vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
HISTORIA! Och religon, helt klart.

vilken är din favoritfrukt?

Banan.

vilka kändisar har du blivit jämförd med?
Kändis och kändis. Jag blir jämför med Robin i How i met your mother. Och det har jag faktiskt inget alls emot.

vad är du rädd för?
Väldigt mycket djur. Rävar, sälar, valar, vildsvin och älgar. Och jag är ändå uppväxt mitt i skogen.

en person du tycker är snygg?
Ryan Gosling.

blir du lätt svartsjuk?
Nej, men det är nog själförtroendet som gör att det är så. Eller det är så.

din favoritkaraktär ur en serie?

Peyton i One tree hill. Och Robin i how i met your mother-

vem skrev senast åt dig på facebookchatten?
Oj? ehm... en karl! 

vilket språk hade du velat lära dig?

Japanska.

vad för sorts killar faller du för?
Passionerade killar, som har något som de brinner för, ett intresse. De ska vara roliga, åtminstone kunna skratta åt mig (helst mina dåliga skämt). Det gör inte heller något om de är bra i sängen och se bra ut.

vart vill du åka just nu?
ÖVERALLT! London, Prag och Chile, för stunden.

vad önskar du dig i födelsedagspresent?
Pengar, pengar och... pengar.


Det är så vi gör

Det är så vi gör, vi lever vidare.
Väljer att sätta en foten framför den andra och på den där linjen.
Det är så vi gör.

Vi lever i nuet och känner varenda ögonblick.
Kastar oss ner för stup och blundar för smärtan.
Det är så vi gör.

Vi öppnar ögonen för möjligheter.
Vi skrattar med lyckan, och sorgen.
Även med sorgen, som att dess existens var under våran kontroll.
Det är så vi gör.

Vi lyfter blicken och känner av lukten av sommaren.
Och försöker glömma bort ångesten som kommer när den försvinner.
Det är så vi gör.

Truth

Det är genomträngande, det där ljudet som uppstår när regndropparna landar på fönsterbrädet. De där små vattenmassorna brukade ge mig en hel del att tänka på. Inget speciellt egentligen, mer innebörden av regn. Eller rättare sagt innebörden av regn för mig. Det spelar väl ingen roll egentligfen, vad det betyder för mig. Världen går runt, och solen skiner vidare. Men det var det jag tänkte på, analyserade mina känslor i hopp om att hitta något som hade förändrats. Någon liten detalj. Idag undviker jag det. Självklart är det uppenbart för mig att det regnar, det förnekar jag inte. Jag förnekar däremot mina känslor mot regn, jag vågar inte känna det man ska enligt normen; att älska eller att inte älska regn. Jag är mitt emellan. Imorse regnade det, som väldigt många dagar den här månaden, jag fann ändå något slags lugn när jag promerade ner mot stationen. Jag satte mig i en av de där inglasade burarna där man väntar på bussen, och satte igång Mareld med Lars Winnerbäck. Det kändes verkligen ner i roten av själen att det var en sådan dag idag. Jag trodde jag skulle känna på de där känslorna igen. Men en man med en feminin portfölj kunde inte stå still i väntan på tåget, restless legs eller bara en släng av adhd. Det jag fokuserade på var irritation över hela hans existens. När jag sedan satte mig på tåget kunde jag inte hjälpa att jag kände mig lite besviken. Besviken över att inte nå klimax i den förväntade situationen, som jag ändå bara hade skapat i mitt huvud. Nu när det har gått några timmar, kan jag förstå hur små små detaljer i min vardag kan få ur mig ur balans.
Just den detaljen fick mig att tycka att det här är en skitdag. För det är det också. En grå jävla skitdag.

Cœur égoïste

Jag har insett hur mycket saker i min omgivning hånar mig. 
Den här bloggen hånar mig t.ex. Med sin url på min helgonpresentation.
JAG VET ATT JAG ÄR DÅLIG OKEJ?!

Och den där svarta lilla förpackningen med fransk text på, som ligger på mitt nattduksbord. DEN hånar mig.
Den skrattar åt mig konstant, enda sättet att få den att shut the fuck up är att ställa datorn på den.
Un geste de liberte et d'amour, så står det på den. Det betyder en gest av frihet och kärlek.

KÄRLEK? FRIHET? 
Äckliga jävla fransmän med deras äckliga jävla språk.
Det sista det handlar om är kärlek och frihet.

Men mitt lilla hövve säger att jag inte gjorde fel, så då kan jag omöjligtvis känna någon skuld.
Jag borde känna skuld. 



Vet ni vad det borde stå på den där svarta förpackningen?
cœur égoïste.
Själviskt hjärta.

Willys-förmiddagshat.

Jag är något sjukt irriterad när jag inte har fått äta frukost på morgonen, har jag märkt. Tidigare var det så att jag inte ens klarade av att äta på morgonen (dels för att jag ville sova längre)
och NU klarar jag mig inte utan det.

Men idag hörreni så försov jag mig. Typ så att jag hade en halvtimme kvar tills jag skulle vara I skolan. Så jag hann naturligtvis inte äta något.
Tog mig till skolan, hade inte behövt komma förrän ca en halvtimme senare (!!!!).
På hemvägen traskade jag till Willys för att köpa lite cancer on a stick. På förmiddagarna är köerna milalånga och medelåldern ligger på ca 53,2. Det är tanter med ägg och yngre tonåringar med tuggummi och godispåsar.

Klockan 11, varför?! Köper man inte godis på eftermiddagen så man inte äter upp allt på dagen? Nej, jag har ingen självbehärskning. Anyhow, så vet jag hur de där jävla kärringarna är där. Speciellt på Willys, de ser det som sin RÄTTIGHET att gå före i kön för att de är äldre. Okej, man ska visa respekt för de äldre och sådär.
Men vafan? Ska inte de visa lika mycket respekt? Känner mig som en icecold bitch när jag märkte att tantan bakom ville gå före, and i stood my ground, like a baws. Men då öppnade en annan kassa, så jag behövde inte vara så iskall längre.
Sen såg jag det, hon hade likadana örhängen som jag har hemma. Då kom hatet. Hatet mot tanten, willys, kön och kassörskan som jag har köpt cigg  50 gånger av men som ändå envisas med att jag ska visa leg. 

Mensvärken är borta i vilket fall, och det är fredag.
Jag är glad. (Hehe)

En proppjävel är sönder



KOLLA KOLLA KOLLA

Såhär gör man när man inte har rätt storlek på proppar hemma. Ofrivilligt mysigt. Om det ens är mysigt.
Min lilla snapphane till livmoder tar en powernap just nu, för att komma tillbaka med full styrka när jag ska sova. Älskar den lille saten. HEHEHEHE inte...

Retard

Idag ska jag tydligen ha mens. För min livmoder försöker hoppa ur min kropp.
Hoppa är kanske fel ord att använda... Min livmoder försöker SNITTA ut sig ur min kropp. En liten jävel med samurajsvärd, där sitter hon och rispar på insidan av min mage. Jävla retard, det är min livmoder det. Ett retard. Så det känns som att jag ikväll kommer parkera mig i soffan med choklad i... massor? Och kanske The notebook eller något sånt. NÅGOT GAY!

Over and out.
Ps. Fml. Ds.

Måndag

Jag har börjat få en ny tvångstanke. Inte så att det är något jag måste göra, nej. Eller okej, vi kan kalla det rädsla. Ev en tvångstanke som jag tänker på hela tiden. Kan inte det också kallas en tvångs tanke? Eftersom vissa miljöer TVINGAR fram den? Okej, inser precis nu att jag låter som en idiot. Och en smula galen.

ANYHOW, har börjat spendera mer tid i simhallens omklädningsrum.
Och grejjen som jag är rädd för är att man måste gå barfota. Tänk alla människor som går barfota på de där golven, tänk om jag får svamp? HUR kul skulle det vara? Jag skulle kunna investera i några flashiga flipflops. Men det är lite för mycket jobb för så lite tid jag spenderar där åt gången. Men den där rädslan finns kvar. VARJE gång. Använder personalen något medel när de rengör golven därinne? Någon som vet?

Birthday "kiddo"

IDAG fyller Fredde 27 gamla hundår. Nästan. Gammel och dan i allafall, om man jämför mina snart 22 virila år. Så grattis till honom. Ikväll ska vi fira med Joels julklapp till oss (Becca, Fredde & mig), Maria Möller. Jag tror inte att någon av oss hade någon aning om vem hon var. Men det blir säkert kul. Jag har alltid kul med dem där. 

För några veckor sedan så var det Qx-galan på tv. Vi hade bestämt oss för att äta tacos. Ett ögonblick på den kvällen vill jag alltid minnas, för det var så sjukt jävla kul. Jag skulle värma ett mjukt bröd till mig, Joel hade bett mig att värma ett hårt. Jag glömde det. Värmde däremot ett till mig. När jag kom in tog Joel mitt hårda bröd och jag orkade inte gå till köket. Jag ställer mig upp och skriker "GE MIG DET HÅRDA!!" upprepat. Becca utbrister samtidigt "Ååååh nu börjar Qx-galan!". Och Fredde var allmänt... ja, som sig själv helt enkelt. Det där vill jag aldrig glömma, så sjukt jävla roligt.

DOUBLE RAINBOW, nästan iallafall

Sådär nu börjar bloggen få vårkänslor. Fint va?
Kändes som mig... ehe he he he. Nej.
Tänkte vara lite ironisk under natten innan jag fixar till så som jag vill ha det.
Men det här var iallafall ett steg. Från det mörka blå till det ljusa rosa? Right?

PLÖGG

Okej, nu har jag lovat Becca att jag ska få något gjort till klockan sju, när hon kommer hem. Det ska pluggas.
JAG ORKAR INTE! Men jag måste. Den känslan. DEN känslan, har jag definerat här nedanför.

Fast nu när jag tänker efter så måste jag nog ta en kaffe. Ja det går inte att undvika.
Kaffe it is!

My baby set the night on fire

En man sa till mig en gång att det jag sysslar med är intellektuellt lyssnande, när jag lyssnar på musik. Det är för mig det enda rätta. Dvs, att texten i en låt är extremt viktig, och gör hela låten. Det är förmodligen därför jag inte är intresserad av musik som inte har något budskap i form av text. 

Självklart händer det att jag lyssnar på rent av meningslösa låtar, men som låter bra. Till exempel On the Floor & 99 Problems. Jag gillar musiken i fröken Lopez låt och Jay Z's gillar jag mestadels för textraden "I got 99 problems but a bitch aint one", och självklart för beatet. Haha beatet. Känns inte som ett ord jag skulle säga. BUT I JUST DID. Iallafall. Det första jag lyssnar efter är musiken, självfallet. Sedan är det texten. Jag letar oftast upp texten på internet, sedan analyserar jag den. Det är likt ett horoskop, för jag vill ofta kunna citera texter som kan appliceras på mitt liv.
Det är inte så att jag letar upp låtar som enbart stämmer in på mitt liv. Men det blir ju så. Ändå. 

DÄRFÖR får jag nästan en stroke när det inte går att hitta texter till låtar.
Tex som Kite's, My girl and I. Jag har textbiten "My baby set the night on fire" på huvudet. Hela tiden. Från den låten.
Jag håller på att bli galen. Det är nu intellektuellt lyssnande blir farligt. Jag skulle kunna döda. Eller skada. Mest skada. Men det är en smaksak.

En måndag, eller två. Fast mest en. Och en halv.

Det finns en bra känsla har jag märkt, när man har rutiner och lever efter klockan. Och den känslan inträffar när man har kommit hem och vet med sig att man egentligen inte behöver kliva utanför dörren igen.
Nu ska jag det visserligen, men känslan, KÄNSLAN, är det väsentliga. Den är inte långvarig dock. Insåg precis att jag måste göra mat. Det ska jag helst göra innan klockan sex, så att jag kan slappna av lite innan jag ska till odjuret på mellangatan. Vilden från norrland. THE BEAST FROM KIRUNA. Joel alltså. Han är trevlig den.
Så därför bjuder jag på en bild. På honom, från i somras. Busigt.



Massa jävla snööööö.

Nu ni satan i helvete ska jag berätta om min helg. Näää skojjar ju bara. Fooled you once, shame on you. Hehehe.
Jag ska visa min helg! I form av sjukt fina och genimtänkta mobilbilder. Nej väntaaaa, iphonebilder. Man måste få med iPhone. Statusgrej. Ni som har iPhone vet, ni som inte har det... ja. Det är nu det blir lite akward. Näää skojjar ju bara igen! Jag är lurig jag, heja heja! Nej nu till helgen, inte så händelserik, men mysig. Och bra. På alla sätt i världen!

I fredags slutade jag min sista lektion för veckan. Insåg att det var kallt på balkongen.
Hittade mig en förträfflig lösning. Ni kan kalla mig Echma. Eller Echmut. Smaksak.

Min sköna mö till roomie bestämde sig för att göra en superduperawesomenomnom-kycklingsallad.
Eller det visste hon förmodligen inte innan hon gjorde det. Men så blev resultatet.
Precis som en annan konstnär, förutom att hon inte skär av sig öronen och är pretto.
Fem solar Becca! Och det smakade inte ens äldre herre!

Det här är Alsterbrobägen runt tvåtiden den 4/2-12.
Jag ska spara den här bilden och titta tillbaka och beundra mitt val av motiv.
Jag menar, det är ju inte som jag har åkt där miljontalsgånger.
Eller vänta...


Nu är det inte så att Malin vattnar katten, eller det kanske hon gör men det berättade hon inte för mig.
Katten tyckte om vattenkannan så hon bestämde sig för att kloa den lite sådär.
Ja inte Malin, utan katten. Hur hade det sett ut annars...

Jag kände mig väldigt tillfreds med mig själv efter en gofika och ombyte till en hel del... ja, mindre fina kläder.
Den här bilden visar känslan.
Känslan av att stå i en hästhage utanför ett stall när Malin har full sjå med att få in kräken i stallet.
Det var kul.
Det är en hezt. Hon heter Mira. Mira var snöig. Mira attackerade mig nästan.
Men jag tycker om henne ändå. Så länge hon inte rör mina jävla morötter!

Sen kom jag in i värmen hos mamma. Det första jag gjorde var att gnugga rumpan mot kaminen.
Efter detta så la jag mig ner i denna ställning, väldigt skönt. Väldigt, väldigt skönt.
Denna bild heter "understimulerad ämma".
Dagen efter, alltså... tekniskt sett igår. Men jag anser att det är söndag fortfarande.
Så det är idag. Fast tidigare. Skitsamma. SÖNDAG så befann jag mig i en snöhög väntades på den segaste killen som finns. Nu kanske ni undrar vem det är för att kunna kartlägga era liv med denna information.
Johorru, serru. Det är Anton Håkansson! Men det borde alla veta. By now.

Malin fann sig också väntandes. Strax efter detta gick vi in och gjorde chokladmjölk och te.
När Anton väl behagade visa sin nuna så visade vi angryface. Efter vi tinat, så åkte vi pulka efter bilen.
Det var roligt.

Men tjena!

Även ifall det är blåsigt och förbannat kallt ute så ger inte det här vädret mig enbart irriterande självmordstankar. Ja, lite. Men vad kan man begära? Skitsamma, jag blir glad, uppfriskad, AWESOME. Nej, varför ska jag alltid spåra ur? Det jag vill säga är att jag faktiskt känner mig inspirerad. Till det mesta faktiskt. Även om det som sagt är blåsigt och kallt så fick jag faktiskt tummen ur och dammade av den här bloggen, igen. Och jag tänker också skriva lite mer frekvent. För mitt liv är så otroligt spännande. Eh he he he...

Det är ändå februari nu, andra månaden på året. Sen kommer mars och för att citera en när och kär (blond) vän, "då är det faktiskt min föööödelseeeedaaaaaag!". Den ska dessutom spenderas i Stockholm. Där jag ska springa fritt som ett rådjur i skogen en tidig morgon. Fast på Lagerhaus då. Jag har lovat mig själv att inte köpa någonting från Lagerhaus innan dess för att bygga upp ett begär. Rättelse, göra mitt begär större. Begäret efter koppar (som jag naturligtvis inte ska köpa Becca). 

Till sommaren ska det blir festivalande. Festivalande istället för dvalande (hihi). Om min sommar skulle bli en film skulle den heta TEEN REBORN. Just det. Jag ska bli full som ett as. För det är det enda man gör när man är tonåring. Och andra saker såklart, men en DEL av dem ska jag undvika. Kanske. Vi får se hur det ter sig på Kameruns avbytarbänk.
Vi kände för att vara normala på en bild.
Den här kallar vi hej kom och hjälp mig.
Det här var ironi.
Jag var inte seriös.
Eller var jag det?
Nog om detta.
Mitt ägg väntar.

tjatja bloggeeeeen!

Den här bloggen var ju lika död som Bin Ladin, Hussein och Khadaffi.
Kanske inte den bästa liknelsen, men ni fattar grejen.
Jag är trött. Det är väl den där ungefärliga nya informationen jag kan ge ut. Nätterna tillbringas alltför ofta i ett vaket tillstånd, och dagarna tenderas att spenderas tvärtemot. Åtminstone förmiddagen. Och ibland en bit in på eftermiddagen, beroende på när jag somnade. Den generella tiden brukar vara mellan 4-7. Inte det bästa. Installation av alla prgram jag behöver till mina foton är för den delen också väldigt utmattande har jag märkt. Men nu tror jag att jag är klar, strax. Fantastiskt kul. Jaja, jag bjuder på några fina ajjfåån-foton ifrån gårdagens äventyr i kalmar. HEPÅRRE!

Tidigare inlägg
RSS 2.0