emma wennerström

Dag 21 Ett annat ögonblick
Ja nu är jag ju lite alkoliserad såhär på juldagsmorgon.
Men ettt annat ögonblick skulle vara det som var precis innan, och då var jag också full.
LIVING THE DREAM.

Dag 22 Det här upprör mig
När Becca ska vara social med jocke när han soveeeeer, JAHA JAHA JAHA.

Dag 23 Det här får mig att må bättre
Lite alkohol..... och.... kanske.... damp?

Dag 24 Det här får mig att må sämre
Inte beccas inspelning av vårat samtal iaf....

Nu kör vi en dubbel igen, för jag är SÅ awesome.

Dag 19 Det här ångrar jag
Ja. Nu kommer historian om hattmannen.
Jag stod där i den täta massan av människor framför Winnerbäck på peace & love 07.
Som vanligt har man ofta ögon efter att hitta någon att strula med och ha det väldigt mysigt med på vissa konserter. Jag som då bara hade ögon för Winnerbäck, vilket är föga överraskande, märkte jag inte att det var någon som kollade på mig med väldigt lidelsefulla ögon. Det var killen med hatten, hattmannen. Han var ganska såååå jävla skitsnygg.
Men jag ville längst fram, och han var inte... längst fram. Och att jag dissade den här cpsnyggakillen för Winnerbäck är något jag ångrar så äckligt jävla mycket. Becca & Becka vet vilken ångest jag hade efter.
FY I FAN.

Dag 20 Den här månaden
Den här månaden kan jag räkna ner varje dag på, egentligen. Jag har en chokladkalender, så jag har en väldig koll på dagarna fram till den 24e. Jag är väldigt principfast med den där chokladkalendern, man får INTE ta fler chokladbitar än man ska. Nu är det bara så att jag har gått i sömnen och ätit chokladbitar. Ändå. Då får jag lite ångest. Förutom den här chokladkalendern som tar upp all min tid (uppenbarligen) så är det snart jul. Den ska jag fira hos mamma OCH pappa detta året, väldigt konstigt känns det. Brukar nämligen bara fira hos mamma. Så det kommer bli en upplevelse. Den 27e ska vi utöva... ja tänker jag inte säga, men Becca är uppbokad :) Nyår är det också, som jag inte vet vart jag ska fira. Sista månaden på året är läskigt obestämd ändå.

Nu har jag varit ganska kass, idag igen, eller sen den 15e. Så blir det en summering, på det hela igen. Bara för att straffa mig själv för jag är så principfast. DAMN ME.

Dag 15 Mina drömmar
Det där blev ett väldigt stort begrepp för mig, helt plötsligt.
För när jag sover drömmer jag helt störda drömmar, när jag är vaken dagdrömmer jag ganska ofta. Framtidsdrömmar, tänkomdrömmar, bratiderdrömmar. Det är ett ganska brett spektrum.

Jag drömmer att få åka till chile, VENEDIG (har jag drömt om sen jag var liten), innan jag är 30 vill jag slå någon med en stekpanna, och jag skulle vilja jobba med historia. Det är en liten del.

För övrigt då drömde jag att jag rökte hasch igårnatt. Det var en bra dröm.

Dag 16 Min första kyss
Jag kommer inte ihåg min första munmotmun-action.
Jag kommer däremot ihåg min första kyss, jag var då 10-11 år och gick på Fagerslättskolan i Nybro.
Hanna Cansund hade kalas, och där var ju självklart Ryska Posten en del av aktiviteterna. Jag tror vi kom på alla slags bokstavskombon för att få pussas mera, kyss med famntag bla, vi kallade det kf tror jag, logiskt va?
Men för att spara lite text, Kim Svensson gav mig min första kyss, just i en kf. Jag tror också att Kim och jag var tillsammans mellan 2an och 4an minst 10 gånger. Så naiv, SÅ naiv.

Dag 17 Mitt favoritminne
Peace and Love 2007.
Jag mår bara bra när jag tänker på den festivalen.
Det var våran första festival. Jag vet inte ens vad det var som fick oss att åka till Borlänge för detta fenomen.
Det var jag, Becca, Becka och Razze.
I början var det ett helvete med ersättningståg och Becka berättade att hon trodde att festivalen också skulle bli det med tanke på mitt humör då, ja, jag kan bli ganska sur ibland. Men det så var inte fallet.
I början av den festivalen fick jag känna på riktig frihet. Becka och jag hade svept några Kung (som vi förövrigt flyr som pesten nu) och gick in på festivalområdet som faktiskt då var PÅ STAN. Vi såg att dia psalma spelade på scenen straight forward, och som vi började springa. Just den stunden var riktig jävla frihet, blir så sjukt glad när jag tänker på det. Vi skrattade och snurrade runt och allt möjligt. Sen hör det inte till att jag tappade min mobil i en moshpit och satt och lipade över det en stund. Vi tog oss några öl så var det avhjälpt. Det var riktigt fina tider.

Winnerbäck också, KAN inte lämna det här utan Winnerbäck på P&L 07.
Vi gick alla 4 på stan, och Becca fick ett sms. Att överraskningsartisetn var just Winnerbäck. Becca kollade på mobilen gav den till mig, jag började skrika och då började becca också skrika. Lite som treåring nu när jag tänker på det ;) Hon förstod inte var det stod har jag för mig att hon sa.
Jag som är ett riktigt invigt Winnerbäckfan skulle se honom, och jag skulle stå längst fram. Saken var ju den att Kristian Anttila spelade innan. Så längst fram kom jag inte direkt. Av någon anledning hade vår kära Lasse fått den minsta scenen, ju mer folk det kom, ju tightare blev det. Som jag ofta beskriver det; vi stod som packade sillar. Jag hoppade upp för att se mer, och stannade där. Tappade bort mina skor. Minst 20 pers svimmade. Och så var det hattmannen. HATTMANNEN. Något som jag ångrar mest i hela mitt liv att jag inte gjorde. Kan kanske berätta det i inlägget om något jag ångrar? Så får det bli!
Men jag hamnade längst fram till slut. Det går inte att beskriva den konserten. Jag fick springa från festivalområdet barfota till campingen, sätta mig utanför så att becca & becka skulle hämta mina andra skor. Då fastnade jag med fingret i min öl.




Dag 18 Min favorit födelsedag
Helt klart när jag var 18 år.
Jag fick min allra första systemkamera, så ja.
Gjorde att mitt kamerainferno började.
Hela stämningen över den födelsedagen var pretty awesome.
Tror bilder ska få beskriva det.

Fuskade lite nu, gör dag 13, på den 14e! BUSIGT.

Dag 13 Den här veckan
Vecka 50 är det nu va? Om jag inte missminner mig.
Igår var det lucia, då jobbade jag till 20.30 stack senare hem till joel, fredde och jonas för lite tvtittande. Sådär sällskapligt trevligt. Idag har jag slappat hemma, slagit in julklappar och beställt några till. Fått reda på att min iphone ligger på posten (!!!), imorgon och på torsdag jobbar jag kväll och lär inte ha så mycket socialt liv, förutom på torsdag förmiddag då jag ska fika med becca, jocke och malin. På fredag är jag leeeeeeedig och ska förmodligen träffa älskade älskade karolina (ingen ironi faktiskt) med becca, lördag blir det ferre hos hannah och söndag är som vanligt ägnad åt fredde och joel. Det var min vecka det!

Dag 14 Vad hade jag på mig idag?
Jag orkar inte ta någon bild för jag sitter just nu med ryggont efter min julklappsinslagning.

Blommig klänning med gråa detaljer. Grå leggins. Svart kofta. Randiga strumpor.
Jag har också haft jätte stort hår för mitt hår ville inte lägga sig ner imorse.

Alltså, jag vet inte om vi ska gå in på det här dvs min handväska. Den är full med massa konstig skit som ingen förstår sig på. Jag har just nu en hel del strösocker, en tesked, en almanacka, busskort (eller rättare sagt mitt ersättningskort då jag tappade bort mitt riktiga i fredags), Allt om historia tidning, en tom lunchlåda, en systemkamera, ett par vantar, cigaretter, plånboken, mitt pass, ipoden, tuggummi och en drös med pennor.

Vad kan vi dra för slutsats av det? Jo jag får plats med väldigt mycket i min väska, that's a fact.
Men jag ska förklara mig lite.

Strösockret: En dag bakade joel och jag, till adventsfikat som är vår nya tradition. Dock hade Joel glömt strösockret, så jag fick pinna iväg efter det. Och efter att vi bakat och jag skulle hem la jag strösockret i min väska. Ingen smart idé med tanke på att strösocker....påsarna (?) är inte så täta.
Teskeden: Jag har inte en aning, egentligen. Tror det var för att jag köpte risifrutti till frukost på jobbet någon dag.
Almanackan: En måste för planeraren? Vilket inte är jag så jag vet inte riktigt vad den gör där.
Busskort: Ja, jag pendlar, så kan ju vara därför den ligger där.
Allt om historia tidningen: Jag läser den när jag är på jobbet och det inte är några samtal, eller när jag äter lunch. AV någon anledning faller den mig mest i smaken då.
Lunchlådan: Jag glömmer ALLTID de tomma i väskan, vilket blir ganska klumpigt. Oftast.
Kameran: Jag gillar att fota men är för lat att grabba tag i kameraväskan.
Vantarna: DET ÄR VINTER. LIKE BRR.
Ciggen: Bad habit anyone?
Plånboken: Oväntade utgifter!
Passet: PASSA DIG! Nej men passet stödjer alltid mina dåliga vanor.
Ipoden: Ja, ett måste när man pendlar, hade DÖTT annars. Just nu är det fullsmäckt med Bruce Springsteen och Paul Simon. Och ett massa annat trevligt.
Tuggummi: Kan kännas bra att ha ibland, för att känna sig liiiiiite fräschare.
Pennorna: Jag kan erkänna att jag är lite av en kleptoman, för dom är från jobbet. Gratis är gott har någon sagt, jag tog det till mig och tog några pennor.

Jag har kanske inte den mest tradionella familjen, egentligen. Inte när det kommer till mina syskon.
Brukar ta några gånger för att jag ska förklara det här. Jag är yngst och har tre syskon, alla 3 är halvsyskon. Maria och Henrik har samma mamma som mig, och Stefan har samma pappa som mig. Jag är dessutom ett sladd barn. Mellan Henke och mig är det 8 år, Mia och mig är det 11 år och mellan Stefan och mig är det hela 21 år. Jag kommer ihåg att de flesta kompisarna jag hade när jag var mindre, runt 11-12 års åldern ville ha syskon som var närmare i åldern, men skillnad på 1-3 år kanske. Men jag kan säga att det har varit ganska awesome att få ha äldre syskon, jag fått uppleva mer liksom.
Jag kan väl dela upp dom 3 blodsbanden lite, så kan ni få reda på lite om var och en.

Stefan:
Han är som sagt 21 år äldre än mig, så det har väl alltid varit ganska svårt att skapa en nära relation med honom.
Men vem vet, det kanske blir bättre med tiden? Han har alltid varit lite skrämmande den där Stefan, men jag har alltid sett upp till honom. Man kan väl inte göra annat när man bara hör bra saker om honom, och så är han trots allt min bror. Han jobbar på kährs, som pappsen, och tränar ohälsosamt mycket. Golfar gör han också dessutom. Han är väldigt rolig och omtänksam, och brås otroligt mycket på pappa. Man kan nog ofta se en yngre version av pappa i honom. Om man tittar tillräckligt noga.
Jag hade en gång en nalle. En mörkbrun. Den är sen länge försvunnen, men det fanns en tid den var den viktigaste som fanns, för jag hade fått den från min storebror Stefan.

Maria:
Jag tror det är Mia som står mig närmast, egentligen, och förmodligen är det för att hon är just min syster. Varje gång jag inte vet hur jag ska göra något måste jag ringa till henne för att få hjälp/stöd för hon har alltid de bästa svaren. De mest logiska som man borde använda sig av i vilket fall.
Min musiksmak är rotad i hennes, för hon lyssnade på Green Day, RHCP, Lars Winnerbäck & Blur. Vilka är några av mina favoriter, än idag. Jag brukade dansa omkring på Mias rum och vilja lyssna på den grööööööna skivan, och med den gröna skivan menade jag Dookie med Green Day. Andra minnen jag har med Mia är när jag fick springa i Staggs trappor med henne, hur mycket mamma grät när hon skulle vara aupair i USA, varje tågresa till lund där jag fick välja vilken film jag ville utav Mia och Patrics tusentals filmer OCH framför allt när jag gjorde henne förbannad och sedan sprang upp och gömde mig på lekstugetaket för där kunde hon inta ta ner mig. Good times, good times. Maria Garpmo är det finaste storasystern man kan ha, och det älskar jag henne för.

Henrik:
Tydligen, nu på senare dar, har jag fått höra att jag förmodligen är mest Henke till sättet. Och jag kan inte heller förklara riktigt hur vi är lika heller. Henke har varit lite av min plågoande, fast in a good way. När jag var liten retade han mig hela tiden genom att kalla mig för prutten och fisen. Jag ville döda honom för det. Nu har han däremot bytt ut prutten och fisen mot raketen, för att han tycker jag är så seg. Så var det, det där med raketbränsle som jag inte ens tänker gå in på. Men min familj tycker det är väldigt roligt iallafall. Någon gång slutade Henke retas iallafall, och jag tror det var i samband att han faktiskt mognade och blev tillsammans med Marina (samma år iscensatte han att han spydde till att be till Allah, med tanke på mognad bara). Älskade att spela The Sims som jag gjorde uppe i deras lägenhet, heeela tiden. Det var riktiga tider det, när man spelade tills det laggade sönder. Henke inspirerade mig till att träna friidrott som jag gjorde under högstadiet, då var det jättekul att vara Henkes syster. För Henke kände alla, han är ju så social, och har hållit på av och till sen han var 8-9 år.  Dessutom var hans pappa och fru tränare i klubben också, vilket gjorde allt till ett stort släktkalas, eftersom mamma också har tränat friidrott. Fina tider det där. Jag har alltid sett upp till Henke (t.o.m så mycket att när jag var 8-9 år klippte håret som honom, och skröt om att han hade hoppat 600m i längdhopp). Och nu är han förlovad med Malla och bygger hus, att gå från prutten och fisen till att vara en fästman är ett lustigt hopp. Men förmodligen åt det bästa :') fär min egna skull.

För att göra det enkelt, jag tror inte på gud.
Men jag tycker att buddismen verkar vara en vettig. Om vi ska prata om religion vilket jag antar att vi ska.
Dock är jag döpt och konfimerad och kommer förmodligen gifta mig i kyrkan (förmodligen slottskyrkan om jag får bestämma) Men jag är inte kristen.

Jag tror nog minst på mig själv.
För att ha det överstökat.

Jag tror på sommaren?

Men om vi ska jämföra med gud, jag tror på en energi.
Ingen gubbe med skägg, det finns något som styr och håller balans i hela universum om man nu vill se det så.

Jag tror på kärleken för att vara gay.
Jag tror också på ett efterliv.
Astrologi tror jag dessutom med på.

Men gud, tror jag inte på.

Nu tänkte jag härma mina närmsta finfina vänner The Beckz. B1 & B2. Blondie och Brun. Ja kärt barn har många namn. HEHEHEHE. Om man säger så. Alltså! En advents kaldender. Dock Har jag förskjutit det lite så jag får ta de 8 första dagarna, idag, så… enjoy!

1. Om mig.
Jag heter Emma Ida Karolina Wennerström, fick också tillagt när jag var liten, av min mosters man ”Magdalena Makadam”. Alltså Emma Ida Karolina Magdalena Makadam. Och för de som inte vet är makadam ett slags grus har jag fått förklarat för mig. Jag är 20 år, och ganska snart, i mars, fyller jag 21 och känner mig ytterst gammal.
Jag växte upp i Markustorp, med min mamma, en liten by utanför Nybro. Och jag bor där just nu, Nybro, vill säga. Har bott där sen i våras när jag akut behövde lägenhet eftersom jag hade fått jobb på Telia, där jag också jobbar i nuläget. Fyra skolor har jag avverkat, Fagerslättskolan, Flerohoppsskolan, Madesjöskolan och Lars Kagg. Sistnämnda inne i kalmar.

Det där var lite bakgrund. Såndär tråkig information som alla behöver veta.

Att förklara mig som person är väl ganska svårt egentligen.
Men jag ska ge det ett försök.
Jag tycker om att skratta, vilket jag gör ganska ofta. Har otroligt låg humor vilket mina vänner får lida med, men jag vet att dom gillar det egentligen. Har dessutom vänner som kan få mig att skratta som en idiot, för att låg humor florerar ganska kraftigt inom umgängeskretsen.
Jag bryr mig förmodligen för mycket, men det är lite sådan jag är som person. Jag lyssnar väldigt gärna men undviker ofta att prata om mina problem. Jag är rädd för rävar, sälar, späckhuggare, clowner, pixarlampan och mörker. Jag har tvångstankar som stjälper mig mer än hjälper, som det ofta är.

Jag är motsattheten till pedant. Jag är också tidspessimist och älskar Lars Winnerbäck.
Historia tycker jag är väldigt intressant, och läser på varje skylt vid varje gammalt hus i Kalmar när jag går förbi. Hösten är den finaste tiden på året, och jag blir ofta kallad hippie för att jag tycker om att ha på mig blommiga klänningar.

När jag gick på gymnasiet hade jag storhetsvansinne och ville flytta till Stockholm och Lund. En period var jag på väg till Malmö. Jag ville bort från småland och starta nytt.

Idag är jag rätt nöjd med min vardag, men Lund är fortfarande en av mina drömmar,
att börja plugga historia ska jag väl en vacker dag också komma igång med.
Så en kärring till professor på Lunds Universitet? Nej kanske inte.
Det är det fina med mig är att jag aldrig vet vad jag vill.

Jag har haft färgat hår sen jag var 8 år och är egentligen blond.
Lyssnar på smeknamn som Emmis, Cp, Mupp, Emo, Ewy. Alla är väldigt fina och har säregen förklaring.

Ja, det där var lite om mig, en lite, fin, beskärd, utvald del.


2. Min första kärlek.
Min absoluta första kärlek som jag skulle kunna definiera som kärlek, är min första riktiga pojkvän Alexander, aka Alex. Han bodde i Stockholm, Bromma. Vi lärde känna varandra genom helgon, och sedan vidare på msn. Första gången vi pratade med varandra i telefon var när han var på Arvika 07. Första gången vi träffades var i juli 07. Och i samband med det besöket blev vi tillsammans. Den hösten var det många besök till Stockholm, väldigt många. Alex är förmodligen den enda hittills som har fått mig att känna mig älskad under alla omständigheter. Att tillhöra någon på alla nivåer.

Det känns så konstigt att skriva ner det här, för det känns som det var 10 år sen. Fastän det faktiskt bara var 3 år det gäller. Men jag älskade honom. Otroligt mycket.

Även om allt gick åt helvete i slutändan är han faktiskt någon som hjälpt till att skapa den person som jag är just nu.

Evil med Interpol kommer för alltid förknippas med 08jäveln, och den där versen av Elegi.

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
Och du berätta' att du saknar mig I natt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med.

3. Mina föräldrar.
Jag har en mamma och en pappa som alla andra medelsvenssons. Jag har också skilda föräldrar precis som alla andra medelsvenssons. Min pappa heter Börje och min mamma heter Inger. Dom skildes när jag var tre år. Och jag har ett färskt minne av den stunden dom pratade om skilsmässan. Jag var som sagt tre år och hade blont hår uppsatt i två toffsar. Jag sjöng på pippi långstrump. ”1 2 3, nu kommer jag! Här kommer pippi långstrum”. Dom drack te eller kaffe i våra gamla muggar med en brun kant. Dom såg ledsna ut. Kanske inte så konstigt.

Min mamma bor i markustorp där jag är uppväxt, och min pappa bor i nybro. Han har flyttat runt ungefär 10 gånger, just i nybro. Om jag försöker tänka till skulle jag nog faktiskt komma ihåg alla ställen han har bott på.

Mamma är 53 år och pappa 65 år.
Jag är ett sladdbarn, och pappa ville ha en liten flicka, and here i am!

Många säger att jag brås på pappa för att han är ganska knäpp i huvudet.
Jag skulle säga att jag brås på båda två, för ingen har alla rätt där uppe.
Mamma står jag dessutom väldigt nära, kan prata om allt med henne och jag vet att hon alltid ställer upp. Pappa kanske inte är den jag kan prata om allt med, men jag vet att han ställer upp i vått och torrt, och jag vet att jag alltid kommer vara hans lilla flicka.
Jag älskar både mamma och pappa väldigt mycket, och jag hoppas verkligen att dom vet om det.

4. Det här åt jag idag.
Som vanligt hann jag inte äta frukost för att jag prioriterar min sömn. Det första jag gjorde när jag kom till jobbet var att ta mig en banan och en clementin. Och självklart det kompletterande kaffet. Första rasten gjorde jag om proceduren, och på min matrast blev det en bagel med salami och brie. Det bästa från SOS, alltså cafét precis bredvid Telia, namnam. Förhoppningsvis blir det nån mat när jag kommer hem, men förmodligen är jag för trött för detta.

5. Vad är kärlek?
WHAT IS LOVE BABY DONT HURT ME.
Är en fin låt. Väldigt fin. Eller kanske inte fin som i such great heights. Men som i fin som i... AWESOME.

Jag har ingen pojkvän just nu, men jag har ändå väldigt mycket kärlek runt omkring mig. I grund och botten är kärlek bekräftelse tror jag. Någon att dela sitt liv med, i stort. Kärlek är väldigt svårdefinerat, men är ändå delaktigt i varje människas liv, på gott och ont.

Kärlek för mig, i mitt liv är alla mina samtal som gör att jag vill undvika att öppna kuvertet med fakturan i, citat från hitta nemo och Markus Krunegårdtexter. Förståelsen efter dumma beslut. Att göra pappersbåtar och sedan sjösätta dom vid kattrumpan. Att vara full för kärlekens skull. Att stå längst fram på en Winnerbäck-konsert. Tidlösa nätter med samtal om allt och ingenting. Dåliga skämt. Promenader till Sune & Gerds och tillbaka.

Tack för ni finns.

6. Min dag
Min dag börjades med att jag snoozade otroligt länge i sängen. Och självklart gjorde jag det till att jag hade en halvtimme kvar till bussen skulle gå. Klockan 11 inspåg jag att jag lyssnade på The River lite för länge och kanske borde gå och tvätta håret. Sagt och gjort skedde detta i vanlig ordning fort som fan. Ingen frukost hann jag inta, och jämförde alldeles nyligen med Becca att jag äter mindre än henne, och då är det ändå hon som ligger i feber och beklagar sig. Bussen var inte försenad idag (!) och jag kom till jobbet i tid. Det flöt på ganska bra till ungefär 6tiden då the gate to hell öppnades. Telia hade den smarta idén att skicka ett meddelande till alla digitaltvkunder att starta om sina boxar. Hej överbelastning! Och då väljer de flesta att ringa till kundtjänst. Jag hade ingen lugn stund om man säger så. Nu är jag väl hemma efter att ha fått meddelande från Fredde och Joel att dom äter upp mina pepparkakor (TACK) och en väldigt trevlig bussresa hem. Jag borde nog kanske äta något och funderar starkt på att woka lite. En preliminär idé det där.

7. Min bästa vän.
Min bästa vän är mig själv, sååååååklart. Jag har dom bästa svaren och lösningar på det mesta. Jag får alltid ögonkontakt (dock vid en spegel av nån anledning) och jag lyssnar alltid. Jag avbryter aldrig när jag pratar och älskar mig villkorslöst.

Dock har jag ett fåtal väldigt nära vänner som nästan kommer upp till samma klass som mig. Nästan, vem gör det liksom?

Malin: Fröken Blondin som jag i princip har växt upp med. Nästan. Vi har bott i samma by i hela våra liv (som det max har bott 30 personer samtidigt i) men vi började umgås runt tiden då jag var 11 år. Alltså 2001. Malin är 2 år yngre men är så mycket mognare än någon i hennes ålder. Jag kan skratta med Malin som jag inte kan med någon annan, hon är nämligen välsignad med samma dåliga humor som jag. Fröken Nilsson är som en lillasyster till mig, jag vill beskydda henne från allt ont i världen. Även ifall jag vet att hon måste lära sig av sina egna misstag. Så istället för att bespara henne smärtan vill jag åtminstone att hon ska veta att jag verkligen önskar henne det bästa här i världen, för det förtjänar hon.

Becka: Fröken Blondin nr 2. Den här fröken träffade jag på gymnasiet, faktiskt en av dom första som jag anförtrodde mig till. Och det var ju tur att jag inte missade det för då hade jag missat en underbar person. Den här tjejen är något av det finaste som finns och det tycker jag att hela världen borde veta. Alla gånger vi har varit fulla och pussats. Alla gånger vi har gråtit tillsammans. Alla gånger vi har skrattat, skrattat, skrattat och åter skrattat. Jag vet inte vad jag skulle ha tagit mig till på gymnasiet när jag mådde som sämst, vad skulle jag gjort utan henne och hennes spontanbesök. Och den där godispåsen? Nu bor hon i göteborg, vilket är alldeles för långt bort för att jag tycker att det är okej. SAKNAR DIG BABY!

Michaela: Fröken Blondin nr 3. Ela och jag har förmodligen varit igenom mest tillsammans, och jag hoppas att det har gjort oss så mycket starkare. Jag hoppas inte det, jag vet det. Vår vänskap är lite speciell, vi träffades första gången på mellanstadiet där vi blev bästa vänner lagom till fyran då jag bestämde mig för att byta skola. Ela citerar ofta att jag var "en fitta som bara bytte skola". Ett antal år senare, när vi var 16år (eller jag var 16, för Ela fyller år i november) fick hon agera ersättare till en kompis till mig på en Winnerbäck-konsert och efter det har det bara eskalerat. Vi har kollat på soluppgången på en brygga vid Ängö samma dag som det var skolavslutning, hon har puttat mig när jag var jättefull så jag skrapade upp halva benet (nej Ela, jag kommer aldrig glömma det), vi har varit i New York tillsammans, vi har åkt runt halva sverige på festival, och framförallt har vi skrattat, skrattat, skrattat vi med. Fina fina fina du, försvinn aldrig ur mitt liv igen.

Becca: Och nu kommer den där sista speciella lilla äcklet som jag kallar vän. Jag vet att hon inte tar åt sig för att vi kommunicerar såhär, såhär vackert! Jag träffade också henne under gymnasietiden. Jag hade nämligen två Beckor, b1 och b2. Blond och Brun. Och den här öländska saken är den bruna. Från början var vi väl egentligen inte så nära varandra, men i 2an-3an eskalerade vår vänskap likt en epidemi. Becca är den jag ringer minst 3 gånger om dagen, utan att vilja ett skit. Och likt förbannat är det alltid lika roligt. OM jag skrattar med henne. Vi kan sitta och inte göra någonting och få det att kännas som om det vore allting. Hon lyssnar på bra musiksmak och är ganska kort. Båda delarna är väsentliga. Hon lyssnar som om hon vore född till det, och hon har ganska säregen humor. Vilket jag älskar henne för. För min mamma kallas hon Helgbo för att hon har spenderat så mycket tid i Markustorp. Jag avslutar med orden, Jag har varit vilsen Lisa.

8. Ett ögonblick.
Ett av mina finaste minnen då jag hade de allra bästa ögonblicken i mitt liv var den där helgen i början av maj. Men ett speciellt ögonblick utspelades i en säng på Södermalm klockan åtta på morgonen. Fjäderlätta pussar träffade min kind och fick mig att känna mig som den lyckligaste flickan i världen. Alla förväntningar var uppnådda med påklistrade guldstjärnor. All tvekan var som bortblåst. Kvällen innan hade byggt upp dessa förväntningar då vi hade varit uppe och pratat till klockan 4 på morgonen, då han höll om mig och fick mig att känna mig trygg. Promenaden till Söder Mälarstrand med Stockholms alla ljus. Ja, den där morgonen, i den där sängen är ett ögonblick jag aldrig glömmer.

Jag har en lista på spotify som heter "positiv", det säger väl ganska mycket om hur mitt sinneslag ser ut just nu.
Det där var alltså ironi för er som inte förstod det.
Listan innehåller bla. Bara dårar rusar in, Dystra Utsikter, Berätta hur du gör, Jag får liksom ingen ordning, Faller, Idiot, Varning för ras.
Winnerbäck i all ära.
Det var väl det där med intellektuellt lyssnande.

Alla ögonblick vi jagar, 
för att vara nånting mer än bra att ha
Stjärnor glittrar vackert och det vimlar
av passioner kan det tyckas
Men inga stjärnor, inga himlar
över dom som inte lyckas