jag får liksom ingen ordning

Jaha, nähä.
Jag är trött på att skriva om det här känner jag, det är så förbannat... sagt.
Ja det är sagt, och sagt på nytt. Och åter igen.
Blivit sagt och utskrikt. Viskat.
Men nu kan jag inte det riktigt längre, för jag kan inte sätta fingret vad det är som stör.
Det där som stör mitt humör.
Jag önskar att jag skulle kunna kalla klumpen för tvivel som Lasse gör, men det kan jag inte.
Det gör ont att veta
Men lika ont att undra


Äh jag vet inte.
Klockan är snart 3.
Och jag vet inte någonting längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0