emma wennerström

Det blir inget tungt huvud som attackerar kudden lagom till vår lilla stad börjar vakna, eller ja, cementarn som för ett jävla liv.

Jag ska alldeles strax fridfullt tvätta ansiktet, borsta tänderna byta om till mitt fula rosarandiga nattlinne med Mimmi på. Sedan ska jag lägga mig under täcket och tvinga mig till sömns. Om jag nu inte somnar inom de närmsta timmarna så spelar det inte så stor roll. För min kropp ska få en käftsmäll, som jag sa, och upp ska jag vid halv 10. Spelar ingen roll när jag somnar.

Satan vilket statement. Jag berundrar nästan mig själv. Inte nästan, 100 %.

Jag måste dessutom välja en historisk händelse som jag skulle kunna göra en rapport om.

Och jag har absolut ingen aning om vad. Min lärare gav mig i uppgift att tänka på det i två dagar.
Nu sitter jag här dagen innan och har misslyckats med att tänka. Är botten nådd nu?