Glömska
Jag dansar runt på slitna trägolv till Den Svenska Björnstammen och glömmer bort livet.
Men fönster utan gardiner gör att de gråa dagarna framträder lite mer. Slukar mig, med hull och hår.
Jag förstår varför människor flyr, från det här, från det där. Från Allt. Osynliga labyrinter.
Väggar som vi inte ser för att livet står i vägen, och vi undrar varför det tar emot.
Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer.
Längtar efter något som kan rädda mig.
Men fönster utan gardiner gör att de gråa dagarna framträder lite mer. Slukar mig, med hull och hår.
Jag förstår varför människor flyr, från det här, från det där. Från Allt. Osynliga labyrinter.
Väggar som vi inte ser för att livet står i vägen, och vi undrar varför det tar emot.
Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer.
Längtar efter något som kan rädda mig.
Kommentarer
Trackback
