Glömska
Jag dansar runt på slitna trägolv till Den Svenska Björnstammen och glömmer bort livet.
Men fönster utan gardiner gör att de gråa dagarna framträder lite mer. Slukar mig, med hull och hår.
Jag förstår varför människor flyr, från det här, från det där. Från Allt. Osynliga labyrinter.
Väggar som vi inte ser för att livet står i vägen, och vi undrar varför det tar emot.
Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer.
Längtar efter något som kan rädda mig.
Men fönster utan gardiner gör att de gråa dagarna framträder lite mer. Slukar mig, med hull och hår.
Jag förstår varför människor flyr, från det här, från det där. Från Allt. Osynliga labyrinter.
Väggar som vi inte ser för att livet står i vägen, och vi undrar varför det tar emot.
Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer.
Längtar efter något som kan rädda mig.
for what it's worth
Jag tror att en del av min ungdom kommer att falla i glömska.
Just nu susar vinden igenom lägenheten av ålderdom, mina tjugoettår som aldrig kommer stanna här.
Det finns en tant i huvudet som pratar med mig om hur allt kommer att bli.
Och hon säger att det inte kommer finnas två av oss som påminner om historierna vi en gång har berättat.
De ord som en gång har blivit sagda kommer inte spelas på våra läppar. De kommer tyna bort, likaså våra ansikten i minnet. Vi minns med glädje tills verkligheten kommer ikapp oss. Verkligheten som påminner oss om stolthet och ork. Två av de saker vi har och inte har. Det är du och jag. Stolthet och Ork.
Det finns en tant i huvudet som pratar med mig om hur allt kommer att bli.
Och hon säger att det inte kommer finnas två av oss som påminner om historierna vi en gång har berättat.
De ord som en gång har blivit sagda kommer inte spelas på våra läppar. De kommer tyna bort, likaså våra ansikten i minnet. Vi minns med glädje tills verkligheten kommer ikapp oss. Verkligheten som påminner oss om stolthet och ork. Två av de saker vi har och inte har. Det är du och jag. Stolthet och Ork.
Mina historier är om en svunnen tid då jag var på samma plats livet, men inte samma plats i huvudet.
Vi borde hamnat i skärselden du och jag. Sista kapitlet är inte ännu skrivet, det kan hända ändå. Att vi brinner i slutet, tillsammans. Och försöker minnas allt det där som gjorde varandra glada. Oss.
Men om jag ska vara ärlig - det är en utmaning att minnas detaljerna. Det där som var bra.
Och det är väl bra. Bittert. Men tiden gör sina skavanker på mina skrivna sidor. Djävulen gör sin röst hörd.
Ibland tror jag att djävulen är i maskopi med tiden. Eller kanske rentav är tiden djävulens påfund?
Allt det här är bisarrt.
Jag tror inte på gud, och mitt huvud har hamnat på spinn.
Klockan är 02.22 och jag önskar att jag var sjutton år igen.
Vi borde hamnat i skärselden du och jag. Sista kapitlet är inte ännu skrivet, det kan hända ändå. Att vi brinner i slutet, tillsammans. Och försöker minnas allt det där som gjorde varandra glada. Oss.
Men om jag ska vara ärlig - det är en utmaning att minnas detaljerna. Det där som var bra.
Och det är väl bra. Bittert. Men tiden gör sina skavanker på mina skrivna sidor. Djävulen gör sin röst hörd.
Ibland tror jag att djävulen är i maskopi med tiden. Eller kanske rentav är tiden djävulens påfund?
Allt det här är bisarrt.
Jag tror inte på gud, och mitt huvud har hamnat på spinn.
Klockan är 02.22 och jag önskar att jag var sjutton år igen.
Vi har bara varandra
Idag är jag gladare än gladast. Nästan. Usch vad äckligt optimistiskt det där lät. "Gladare än gladast".
Jag kanske ska lyssna på Di Leva och måla regnbågar på väggarna, och vara lycklig. Ett med mig själv!
I alla fall, så jag ett uns av tillfreds då;
1. Jag har beställt Lejonkungen som äntligen kommer ut på dvd i oktober.
2. Ska handla en massa stuff till morgondagens bravader.
3. Jag ska på bio med herr norrlänning ikväll.
Detta gör faktiskt min fredag till en optimistisk fredag.
Så snart bränner jag nog fan av 'Vi har bara varandra'.
Trevlig jävla helg!
Jag kanske ska lyssna på Di Leva och måla regnbågar på väggarna, och vara lycklig. Ett med mig själv!
I alla fall, så jag ett uns av tillfreds då;
1. Jag har beställt Lejonkungen som äntligen kommer ut på dvd i oktober.
2. Ska handla en massa stuff till morgondagens bravader.
3. Jag ska på bio med herr norrlänning ikväll.
Detta gör faktiskt min fredag till en optimistisk fredag.
Så snart bränner jag nog fan av 'Vi har bara varandra'.
Trevlig jävla helg!
I'm okay with being unimpressive. I sleep better.
Jag är i en såndär period där jag drömmer mardrömmar igen.
Konstant, varje natt. Jag väntar på den dagen då allt slutar. För det brukar nämligen det, utan anledning slutar mardrömmandet. Den som väntar på något gott så att säga. Kanske. Eller jo, sa det ju nu. Anyhow är det sjukt störande. Anledningen till att jag tycker det är att jag inte kan kontrollera mig själv, bestämma hur jag ska drömma. För jag vet att vad man gör och hur man mår när man är vaken utspelar sig när man sover, i de drömmar man faktiskt kan komma ihåg. Då funkar det inte att trycka undan, förneka och allt det där.
Det stör mig.
Det som är värre än mardrömmar är drömmar som känns verkliga. Känslan av den sjukaste besvikelsen när man vaknar är värre än alla kallsvettningar. Visserligen varar det här för mig kanske bara en stund, oftast, efter jag vaknat. Jag har haft det en del på sistone också, i kombination med mardrömmar. Whoopie-fucking-doo.
Det kan vara så att jag mår sämre än vanligt. Det kan vara så.
Men det spelar ingen roll, för jag förnekar det ändå. Det är lite av en dum grej att göra. För när det väl kommer till kritan kan jag inte förklara varför jag känner som jag känner eller varför. Ibland vet jag, men är för rädd för att erkänna det för mig själv. Således är det också jävligt svårt att erkänna det för någon annan. Vilket jag borde göra med nästan allt som pågår i mitt huvud så jag faktiskt kan sätta finger på känslor och sånt där gay. Nej inte gay kanske, men det var det bästa ordet jag kunde komma på. Just nu.
Ja det här blev ju väldigt mycket ordbajsande om ingenting.
Jag tror jag påverkas av att klockan är... sent. Garden State rullar på teven.
Tankarna sätts lätt igång. Ska nog ta och släcka dess nu, for now.
Godnatt!
Konstant, varje natt. Jag väntar på den dagen då allt slutar. För det brukar nämligen det, utan anledning slutar mardrömmandet. Den som väntar på något gott så att säga. Kanske. Eller jo, sa det ju nu. Anyhow är det sjukt störande. Anledningen till att jag tycker det är att jag inte kan kontrollera mig själv, bestämma hur jag ska drömma. För jag vet att vad man gör och hur man mår när man är vaken utspelar sig när man sover, i de drömmar man faktiskt kan komma ihåg. Då funkar det inte att trycka undan, förneka och allt det där.
Det stör mig.
Det som är värre än mardrömmar är drömmar som känns verkliga. Känslan av den sjukaste besvikelsen när man vaknar är värre än alla kallsvettningar. Visserligen varar det här för mig kanske bara en stund, oftast, efter jag vaknat. Jag har haft det en del på sistone också, i kombination med mardrömmar. Whoopie-fucking-doo.
Det kan vara så att jag mår sämre än vanligt. Det kan vara så.
Men det spelar ingen roll, för jag förnekar det ändå. Det är lite av en dum grej att göra. För när det väl kommer till kritan kan jag inte förklara varför jag känner som jag känner eller varför. Ibland vet jag, men är för rädd för att erkänna det för mig själv. Således är det också jävligt svårt att erkänna det för någon annan. Vilket jag borde göra med nästan allt som pågår i mitt huvud så jag faktiskt kan sätta finger på känslor och sånt där gay. Nej inte gay kanske, men det var det bästa ordet jag kunde komma på. Just nu.
Ja det här blev ju väldigt mycket ordbajsande om ingenting.
Jag tror jag påverkas av att klockan är... sent. Garden State rullar på teven.
Tankarna sätts lätt igång. Ska nog ta och släcka dess nu, for now.
Godnatt!
