Dance, Dance. We're falling apart to halftime.
Klockan är runt två, jag är trött som jag vet inte vad, och vaken är jag, uppenbarligen.
Varför? Undrar ni. Ja, det undrar jag också.
Kvällen har dock varit givande här framför datorn, ett litet tack till Tudor som faktiskt står ut med mig/lyssnar/bryr sig utan någon anledning alls egentligen. Tacktacktack!
Kommentarer
Trackback
