I am folded, and unfolded, and unfolding.
Gråa vägar mot ett hav. Svarta figurer som visade sig vara träd.
En dimma. En kall vind.
Ett par illa snörade converse med hål i. En brygga utan slut.
Båtar och tallar.
Illa valda historier.
Tomma löften.
Fyllda hjärtan. Ihoplappade med plast.
Colorblind med Counting Crows.
En dimma. En kall vind.
Ett par illa snörade converse med hål i. En brygga utan slut.
Båtar och tallar.
Illa valda historier.
Tomma löften.
Fyllda hjärtan. Ihoplappade med plast.
Colorblind med Counting Crows.
Vinden som ville leka ovanligt mycket med mitt hår, som ett stormaktigt löfte.
Den kalla vinden mot hårbotten.
Dömd åt kylan när stapplande fötter med illa snörade converse halkade sig fram på stockar som inte borde bestigas. Överhuvudtaget. Lika envist gjorde dom det ändå.
Med kameran på axeln och ögonen kisandes mot både havet och stocken, som i något slags lamt, barnsligt försök till att göra båda sakerna samtidigt.
Havet lockar. Blicken ner. Alltid ner. Målet är inte överrasking, vad du än tror din blåsta fan.
När blicken väl stiger, så är det där. Allt är där. Det är ingen överraskning.
Fantasin flödar de fåtal meter coversen går. Stopp. Linsen är riktad mot okontrollerade hårslingor.
Blicken ner. Fåniga skratt. Ett försök till att vara femtio människor i en. Det kan inte bli något annat än en katastrof. Och ändå var det katastrofen jag hittade i garderoben, några veckor senare.
Sanningen finns i håkan hellström.
Dimmiga dar, det var bra dar
men vad fanns det att se klart?
Dimmiga dar, det där var fina dar
men jag såg aldrig riktigt var vi var.
Den kalla vinden mot hårbotten.
Dömd åt kylan när stapplande fötter med illa snörade converse halkade sig fram på stockar som inte borde bestigas. Överhuvudtaget. Lika envist gjorde dom det ändå.
Med kameran på axeln och ögonen kisandes mot både havet och stocken, som i något slags lamt, barnsligt försök till att göra båda sakerna samtidigt.
Havet lockar. Blicken ner. Alltid ner. Målet är inte överrasking, vad du än tror din blåsta fan.
När blicken väl stiger, så är det där. Allt är där. Det är ingen överraskning.
Fantasin flödar de fåtal meter coversen går. Stopp. Linsen är riktad mot okontrollerade hårslingor.
Blicken ner. Fåniga skratt. Ett försök till att vara femtio människor i en. Det kan inte bli något annat än en katastrof. Och ändå var det katastrofen jag hittade i garderoben, några veckor senare.
Sanningen finns i håkan hellström.
Dimmiga dar, det var bra dar
men vad fanns det att se klart?
Dimmiga dar, det där var fina dar
men jag såg aldrig riktigt var vi var.
Kommentarer
Trackback
