Moonshiner

Jag undrar lite, nu när allt kommer omkring, varför känns det som maj förra året?
Samma känsla av hjärtat i halsgropen, samma känsla av rysningar längs halsen, bak till nacken, samma sinnesmod.
Det är meningen att vemodet ska komma nu, nu när hösten tränger sig på. Depression. Det är väl livets ironi. (Rättning: mitt livs ironi).

Och jag nöjer mig med det här.
Det känns bra, after all.
I maggropen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0