Psalm i Januari
När snön försöker krypa in i sig själv och försvinna genom att dra bort det där vidriga vintertäcket som får min fot att värka. Då. Känner jag asfalten under sulan till mina svarta kängor som om det vore ett halvår sen vi sågs.
Med ljuset och bar mark skulle jag kunna gå några mil, sånadär promenader som jag gjorde en gång i tiden, då jag inte visste bättre än att hoppa från sten till sten. Det är inte stentider än, men trottoargång.
Jag önskar bara att det fanns något hav att gå till, (förutom det vackra linnéahavet) där jag skulle stå och famla efter kameran utan att ha viljan. Skyldigheten skulle krypa längs ryggraden om jag stod inför något så gigantiskt. Hur många gånger jag än sett det där förbenade havet kan jag inte sluta fascineras av hur lugnande det är.
Så nu innan våren börjar rusa iväg med oss så ska jag ta mig till havet och känna de kalla vindarna dra i mitt hår. Vakna ur min vinterdvala.
Med ljuset och bar mark skulle jag kunna gå några mil, sånadär promenader som jag gjorde en gång i tiden, då jag inte visste bättre än att hoppa från sten till sten. Det är inte stentider än, men trottoargång.
Jag önskar bara att det fanns något hav att gå till, (förutom det vackra linnéahavet) där jag skulle stå och famla efter kameran utan att ha viljan. Skyldigheten skulle krypa längs ryggraden om jag stod inför något så gigantiskt. Hur många gånger jag än sett det där förbenade havet kan jag inte sluta fascineras av hur lugnande det är.
Så nu innan våren börjar rusa iväg med oss så ska jag ta mig till havet och känna de kalla vindarna dra i mitt hår. Vakna ur min vinterdvala.
Här lever drömmen om "det största",
som en bubblande vulkan.
Jag går och säger till mig själv:
Snart är det vår. Då faller regnet, inte jag.
Kommentarer
Postat av: Beckablondis
Du skriver så himla fint när du väl skriver :)
Trackback
