Massa jävla snööööö.

Nu ni satan i helvete ska jag berätta om min helg. Näää skojjar ju bara. Fooled you once, shame on you. Hehehe.
Jag ska visa min helg! I form av sjukt fina och genimtänkta mobilbilder. Nej väntaaaa, iphonebilder. Man måste få med iPhone. Statusgrej. Ni som har iPhone vet, ni som inte har det... ja. Det är nu det blir lite akward. Näää skojjar ju bara igen! Jag är lurig jag, heja heja! Nej nu till helgen, inte så händelserik, men mysig. Och bra. På alla sätt i världen!

I fredags slutade jag min sista lektion för veckan. Insåg att det var kallt på balkongen.
Hittade mig en förträfflig lösning. Ni kan kalla mig Echma. Eller Echmut. Smaksak.

Min sköna mö till roomie bestämde sig för att göra en superduperawesomenomnom-kycklingsallad.
Eller det visste hon förmodligen inte innan hon gjorde det. Men så blev resultatet.
Precis som en annan konstnär, förutom att hon inte skär av sig öronen och är pretto.
Fem solar Becca! Och det smakade inte ens äldre herre!

Det här är Alsterbrobägen runt tvåtiden den 4/2-12.
Jag ska spara den här bilden och titta tillbaka och beundra mitt val av motiv.
Jag menar, det är ju inte som jag har åkt där miljontalsgånger.
Eller vänta...


Nu är det inte så att Malin vattnar katten, eller det kanske hon gör men det berättade hon inte för mig.
Katten tyckte om vattenkannan så hon bestämde sig för att kloa den lite sådär.
Ja inte Malin, utan katten. Hur hade det sett ut annars...

Jag kände mig väldigt tillfreds med mig själv efter en gofika och ombyte till en hel del... ja, mindre fina kläder.
Den här bilden visar känslan.
Känslan av att stå i en hästhage utanför ett stall när Malin har full sjå med att få in kräken i stallet.
Det var kul.
Det är en hezt. Hon heter Mira. Mira var snöig. Mira attackerade mig nästan.
Men jag tycker om henne ändå. Så länge hon inte rör mina jävla morötter!

Sen kom jag in i värmen hos mamma. Det första jag gjorde var att gnugga rumpan mot kaminen.
Efter detta så la jag mig ner i denna ställning, väldigt skönt. Väldigt, väldigt skönt.
Denna bild heter "understimulerad ämma".
Dagen efter, alltså... tekniskt sett igår. Men jag anser att det är söndag fortfarande.
Så det är idag. Fast tidigare. Skitsamma. SÖNDAG så befann jag mig i en snöhög väntades på den segaste killen som finns. Nu kanske ni undrar vem det är för att kunna kartlägga era liv med denna information.
Johorru, serru. Det är Anton Håkansson! Men det borde alla veta. By now.

Malin fann sig också väntandes. Strax efter detta gick vi in och gjorde chokladmjölk och te.
När Anton väl behagade visa sin nuna så visade vi angryface. Efter vi tinat, så åkte vi pulka efter bilen.
Det var roligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0