Vad är du då? Världens största bäver?

Jag har precis kommit hem från en alldeles förträfflig kväll, i huset bredvid.
Anton, Malin, Johannes och Nadja har varit sällskapet. Tre filmer blev det tror jag.
Rutinerat filmtittande alltså.
Sommaren med Göran, Björnbröder och Vad kvinnor vill ha.
Det var väl visserligen bara Nadja, jag och Malin som kollade på Vad kvinnor vill ha, till slut.
Passade ju bra, eftersom vi är kvinnor, ändå.

Och nu är jag trött och ska såååå sova. Snart.

Fortfarande 20 Februari

Okej, ny uppdatering.
Klockan är ungefär halv 12.
En blond kille i sängen, med öppen mun.
Hett.

20 Februari

Jaha, klockan är ungefär halv 11.
Och här sitter jag, i en lägenhet i kalmar.

Stormy Weather

Att gräva ner sig i ett hål som bara blir djupare.
Att inse att mörkret inte är så tilltalande längre.
Att veta, men att ignorera sin tillvaro.

Verklighet.
Verklighet.
Verklighet.

Jag vill inte snubbla igenom osäkerheten, barfota i snön.
Svidande skoskav och kalla tår.
Värme, kom och drabba mig om igen.

Aldrig riktigt slut

Jag kan ha synfel. För jag ser inte trådarna i alla lemmar jag har.
Trådar, snören, rep. Som viras och trasslas i. Som dras och slits i.
Ett urval av personer vet hur man gör. Jag är inte en av dom.
Jag blir trött.
Jag är alltid trött.

I am folded, and unfolded, and unfolding.

Gråa vägar mot ett hav. Svarta figurer som visade sig vara träd.
En dimma. En kall vind.
Ett par illa snörade converse med hål i. En brygga utan slut.
Båtar och tallar.
Illa valda historier.
Tomma löften.
Fyllda hjärtan. Ihoplappade med plast.
Colorblind med Counting Crows.

Vinden som ville leka ovanligt mycket med mitt hår, som ett stormaktigt löfte.
Den kalla vinden mot hårbotten.
Dömd åt kylan när stapplande fötter med illa snörade converse halkade sig fram på stockar som inte borde bestigas. Överhuvudtaget. Lika envist gjorde dom det ändå.
Med kameran på axeln och ögonen kisandes mot både havet och stocken, som i något slags lamt, barnsligt försök till att göra båda sakerna samtidigt.
Havet lockar. Blicken ner. Alltid ner. Målet är inte överrasking, vad du än tror din blåsta fan.
När blicken väl stiger, så är det där. Allt är där. Det är ingen överraskning.

Fantasin flödar de fåtal meter coversen går. Stopp. Linsen är riktad mot okontrollerade hårslingor.
Blicken ner. Fåniga skratt. Ett försök till att vara femtio människor i en. Det kan inte bli något annat än en katastrof. Och ändå var det katastrofen jag hittade i garderoben, några veckor senare.



Sanningen finns i håkan hellström.
Dimmiga dar, det var bra dar
men vad fanns det att se klart?
Dimmiga dar, det där var fina dar
men jag såg aldrig riktigt var vi var
.

Lazy eye

Jag är sjuk.
Det suger.
Nu ska jag sova, och hoppas på att min golfboll till mandel
vill ta svullnaden och stoppa upp den nånstans!

Vi är Lördagens änglar som virvlar i stan

Det blev en mysig lördag, i tvåan. Ett internskämt där ja. Tror att det är mest Becca och jag som fattar det roliga i det. Ungefär som det underbara skämtet som jag hittade i en av Mattias... skämtböcker? Jag vet inte vad den heter, menas med det.

Vad kallar man en elektriker som kopplat fel?
- En dyslektriker.

Jag skrattade lite.

Här är bilder från gårdagen, och innan hemresan.


Ett kallt och blåsigt öland.


Som rubriken lyder, det var ett kallt och blåsigt öland.
Men det var en väldigt trevlig tripp minsann!


18:37

Hah! Jag hittade den felande länken (nästan bokstavligt talat), jag var tvungen att uppdatera sidan. F5 min kära vän, vad skulle jag göra utan dig?

18:14



Här är den fantastiska bilden som jag så vackert har mixtrat in i min header, vad jag kan va?
Det som är mitt störningsobjekt nummer 1 just nu är att jag inte kan ändra profilbilden! Tro det eller ej, jag är inte blond längre. Det var ett antal månader sen. Ungefär fyra skulle jag tro. SÅ. Profilteknik. Fixarej!

I've been a moonshiner, for seventeen long years

Idag har handleden fått agera anteckningsblock som ni ser, fantastiskt praktiskt tycker jag. Och nej jag ska inte sniffa lim :') Däremot behöver jag lim till mina bilder och mitt fotoalbum. Är väl runt 400 bilder kvar. När jag fick alla bilder framkallade på min 19årsdag var det över 700. Tänkte att det faktiskt var dags att göra klart det så att jag kan önska mig en framkallning på 700 bilder till! (förhoppningsvis inte lika många).

Dessutom har jag fått reda på en födelsedagspresent till att vara nyfiken på, otroligt irriterande när jag är så jävla nyfiken som jag är. Ni vet vilka ni är. Och jag måste säga att jag älskar födelsedagar. After all. Även om det är en månad kvar för min del.


World of it's own

Jaha, nu sitter jag här igen. Efter en relativt lång tid för en svenk tonåring, satt nog sist framför datorn i Lördags eftermiddag. Tror jag. Anyhow, igår såg jag Avatar med brorsan. Galet bra film! För att vara lite efter alla andra. Kvällen igenom var väldigt najs, tog min Mcdriveoskuld. Bland allt annat.
Men iallafall, till min helvetesnatt;
Henke har en uppblåsbar tjock madrass.
Jag har problem med min rygg som jag nämnt tidigare. Madrassen har ett hål nånstans.
Det är inte så skönt att vakna som i ett v. Fick nog blåsa upp den tre, fyra gånger.
Kollade på Golden Globe galan från 2 till 5 på morgonen för att jag bara inte kunde sova.
Sen kunde jag inte sova ytterligare efter det. Jag var vaken till halv 8 innan jag kunde sova.
Kul? Nej, inte nånstans.
Med tanke på att jag inte behövde ladda mobilen i henkes dator då jag sen upptäckte att bakom några papper ligger den helvetes-satans sony ericsson laddaren :@

Vaknade vid ett, ringde becca och fick henne till stan (utan motstånd), jag shoppade för 800 spänn, och nu är jag nöjd. Tack för mig, hej.

Allur heimurinn óskýr nema þú stendur

Imorse drack jag mer än en halvliter kaffe. Kände att jag kanske behövde det efter fyra timmars sömn.
Kul. Inte.
Varför sov jag fyra timmar? För att jag inte kunde sova, och så pratade jag med becca i 1,5 timmar.
Vi kör på rekord. Det gör vi nästan varje natt. Men jag kom upp till min körlektion iallafall.
Nu är det inte långt kvar! Faktiskt. Försöker dessutom ta körkortet innan min födelsedag den 3e mars.
Men det ska inte vara några problems. Lite sent kanske, men bättre nu än aldrig.

Nu funderar jag lite på vart min camkompis försvann, blondinen från växjö.
Jag tror inte hennes internet leker på rätt vis.
Fast det kan ju vara ett tecken från universum att jag ska plugga teori.
Men det skadar ju inte att vänta en stund till. 


Think it's not gonna stay, anyway, think it's overrated

Ja som sagt (för att följa upp det tidigare inlägget), det är ett nytt år.
Och jag tänker inte längre vara som tidigare tonårsår påvisat; en naiv jävel.
Det kanske blir ett bra år, det kanske kommer suga fullständigt, men en sak är säker, och det är att jag har absolut inga förhoppningar. Med den inställningen kommer jag nog kunna göra mer än vanligt.
Just nu försöker jag lugna ner min kropp, för det här året började kanske inte så bra. Oro och stress gnager inne i kroppen på mig och väntar bara på att få explodera, verkar det som.
Har fått muskelknutor och halsbränna bla. Inte okej.

Och vänta ni bara, en sammanfattning från 2009 kommer från mig också!

2010

Jag kom på att det var ett nytt år. Gott nytt år LIKSOM!

Jag har varit i alla städer

Ibland gör man misstag som att snubbla på gatan, gå in i en stolpe eller kanske råkar prata med fel person. Det känns ytterst pinsamt just det tillfället, men sen går det över. Ja, såhär kände jag i sommras när jag stod längst fram på Håkan Hellström, på Peace and Love.
Jag och Becka, och våra Winnerbäck homies gick till Utopia vid halv 5, dvs 5 timmar av väntan. Men vi dog inte av det, vi hade det så trevligt så. Anna Ternheim och Moneybrother var till vår underhållning, och det var minsann inte fyskam!
När Winnerbäck väl var över, ja då skulle Håkan Hellström inta scenen en timma senare. Då hör det till att jag har stått upp sen 21.00, och jag hade ingen chans i helvete att sätta mig ner innan Håkan då alla fjortispoppare tryckte på. Sedan drog han igång, och jag trodde att jag skulle dö, vätskebrist, MATbrist, energibrist och framför allt alkoholbrist. Det var heller ingen idé att försöka fly fältet med tanke på hur många som var där. Jag bestämde mig helt enkelt för att härda ut dom där två timmarna. Vilket jag också gjorde.
Nu kommer vi till det där lilla tillfället som var sååååå epic. Tydligen. Utopia var Peace and Loves största scen, med två jätteskärmar på varsin sida, bilder av artisten och publiken of course.
Och jag, stod där och tänkte;
"MÅSTE....KLARA......DET....... HÄR!!!"
och såg förmodligen ut som en zombie.
Plötsligt kollade jag på skärmen runtomkring de sista låtarna. "Fan, sån klänning har ju jag också".
Vem var det jag såg? Ja ni har förmodligen räknat ut att det var mig själv jag såg. Och jag i min dumhet trodde att det "enbart" var de tusentals människorna som befann sig i borlänge den kvällen skulle få se min zombieblick. Nejnej, nu säljer han en dvd i samarbete med Peace and Love. Jag är så lycklig.... NOT! : )

Han vet hur man flyr från den här planeten

Inte tvåsamhet. Inte ensamhet. Någonting mittemellan. Och jag är faktiskt nöjd med min tillvaro, just nu.
Dock kan livet bli som en bild. Ju mer man kollar på den, ju fulare blir den. Och varför ska jag ens försöka fundera på alla brister som finns? Dom gör sig påminda förr eller senare ändå, så faktiskt, ingen ork till sånt.
Nu ska jag bara försöka få ork till att julstäda och slå in julklappar.
Det lär förmodligen ske ikväll, unt now eine hattrick! Nej, dock ska jag föra över gårdagens bilder, som senare ockå förmodligen kommer komma upp här.

What the hell am i doing drinking in LA?

Om någon skulle fråga mig exakt nu hur jag mår, så skulle jag nog inte veta det.
"Bra" skulle förmodligen svaret vara.
Men i mig pågår något av större vikt, en tornado, en cyklon, en sjuhelvetes storm! Och jag står i mitten och dras med några krafter jag faktiskt inte kan förklara. En sak är säker dock, och det är att jag ska sova nu.

FAAAAAAAAAN (ta)

Jahaja, det är väl nu under årets kallaste tid man ska börja planera sin sommar?
Är det inte så? Jo, för att vara en av alla dom, måste jag säga, PLANERA!
Folk skulle nog beskriva mig som fröken spontan. Men spontanitet räcker inte till i alla lägen känns det som. Man MÅSTE planera in vad man ska göra. Festivaler, konserter, resor?
Jag har inte ens börjat skriva den lista som jag lovade mig själv skriva för en vecka sen. Dvs listan över vilka jag ska köpa julklappar till, det är en vecka kvar till julafton.
Det skulle jag inte kalla välplanerat.
Och för att förvåna de flesta så är jag faktiskt välplanerad. Åtminstone när det gäller tid, jag är en sann tidspessimist. Om bussen går vid sju, då kan du ge dig fan på att jag är vid busshållplatsen minst en kvart innan. Julklapparna brukar dessutom vara klara vid den här tiden på året, en vecka innan julafton. Jag brukar sitta hemma och tänka på alla som våndas ute på Kalmars gator. Tänka sig att det skulle bli jag som blev en av dom, är inte det Karma så säg?

Anyway, jag funderar ganska starkt på Siesta till våren, det som lockar är Familjen, Thåström, Stefan Sundström, Bob Hund, Kapten Röd, [ingenting] och Mew, än så länge. Men festivalkrigen lär väl komma igång snart på riktigt.  Då man inser att man skulle vilja vara miljonär och ledig varje dag till oktober.

Tänkte vara lite nostalgisk och leva lite på gränsen då jag länkar den här fantastiska videon på mig själv.
Ela och jag på arvika 08, jag var nog lite av varje. ENYOY!



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0